Vårdbiträden säger upp sig i protest
Ett åttiotal vårdbiträden och undersköterskor i hemtjänsten i Sundsvall säger upp sig i protest mot sparkrav i äldreomsorgen.
-- Det är upprorsstämning här. Vi har stöd av de äldre och av alla vi möter på stan, säger Marie Lövgren på Alnö.
Hemtjänstpersonalen i Sundsvall har fått nog. Många hemvårdsgrupper hotar att skickar kollektiva uppsägningar till kommunen. Kommunals sektioner stöder dem och sitter nu i överläggningar med arbetsgivarsidan.
De 13 anställda på Räbbmogatan på Alnö kräver att sparkraven tas bort, annars säger de alla upp sig den 1 juni.
— Ena dagen fick vi veta att en heltidstjänst ska sparas in och att vi inte får ta in vikarier för sjukdom och semester, andra dagen var det redan i kraft, säger vårdbiträdet Lena Johansson.
— Dessutom är det köpstopp och utbildningsstopp i hela kommunen.
De har just träffat två kommunpolitiker och krävt att få slippa de nya besparingarna.
— De säger att de förstår oss, men det har vi ju hört i många år nu, säger Lena Johansson.
De anställda i hemtjänsten anser att de inte längre kan säkra vården av de gamla. Arbetsmiljöproblemen tornar upp sig. Sjukfrånvaron är extremt hög. Av sjukskrivna i mer än sex månader kommer var tolfte från äldreomsorgen, visar en undersökning som försäkringskassan gjort.
I flera år har äldreomsorgen i Sundsvall haft hårda sparkrav. I år ska 15 miljoner sparas in.
— Arbetsgivaren har satt totalstopp för vikarier. Snart är också pengarna för semestervikarier förbrukade, säger Kommunals Ewa Björklund.
Kommunen menar att besparingarna är nödvändiga, ekonomin är dålig. Nu har dock kommunstyrelsen beviljat sex miljoner kronor extra av Perssonpengarna till äldreomsorgen.
Yrkesinspektionen i länet har undersökt alla grupper i hemvården nu i vår och funnit stora brister i arbetsmiljön, som alldeles för hög arbetsbelastning och ingen hänsyn till arbetsmiljön när hemvård beviljas.
— När bistånd ges ser man inte till vilka arbetsmiljöinsatser det behövs, t ex lyft, särskild säng, hur många biträden som behövs, risk för hot eller våld, säger yrkesinspektör Eva Åström.
Det är också dåligt med tid för stöd, samtal och återkoppling.
Vårdbiträdena måste själva prioritera bland vårdtagarna och besluta vad som inte hinns med, utan stöd från arbetsledare. De hinner inte heller gå på informationsmöten.
— Det är inte ovanligt att de får en nyckel i näven och ska gå hem till en vårdtagare utan att veta vad som väntar bakom dörren.