Tänker på alla vredesutbrott

som var som mörka svarta kulor

som slungades ut ur din mun

Jag tänker på alla slängda stolar

som jag samlade i mitt hjärta

Alla gånger jag följde dig till

tvättstugan för att du var så mörkrädd

Hur vi stod med ansiktena vända mot himlen för att beskåda alla stjärnorna

Alla samtal vi hade där du vred dig

på din stol men verkligen kämpade för

att kunna sitta kvar

Jag tänker på din önskan att bli arkeolog

Jag tänker på ditt sätt att alltid gå

innan tiden var inne

Du fick aldrig ro, ständigt på väg

ända in i döden