Det kom ett brev till redaktionen. Det innehöll en bunt blå, rosa och gula pappersark med korta dikter om kärlek och död, om barn och Gud och drömmar.

Dikterna var hämtade ur Cletus Nelson Nwadikes andra diktsamling, ”Med ord kan jag inte längre be”, som kommer ut i april.

levande löv andas

mellan mina ord

jag dröjer därför med att

andas ut

Så läste vi på de färgglada papperen. Och for iväg till Nässjö där Cletus bor med fru Lena och två barn, i en trerummare på Kyrkogatan.

Han är 34 år och flydde från Nigeria för ett tiotal år sedan. Han kommer från Biafra, som i slutet av 60-talet befann sig i inbördeskrig med resten av Nigeria. Många av oss minns säkert fortfarande bilderna av de utmärglade barnen med svullna magar.

Som student protesterade Cletus mot militärdiktaturen i Nigeria, som sugit ut landet på dess rikedomar och tvingat en stor del av befolkningen att leva i fattigdom. Han skrev artiklar, där han jämförde militärerna med gorillor. De sökte upp honom och hotade honom. Han flydde, först till Bulgarien, där han inte fick stanna, sedan till Polen, som inte heller tog emot honom och kom slutligen till flyktingförläggningen på LV4 i Malmö.

Han visste ingenting om Sverige.

— Jag fick mat och en säng men hade ingenting att göra och var inte del av något. Man slutar ta ansvar och blir som ett barn. Det är skrämmande — och ibland befriande: att bara vara.

Men efter något halvår hade han fått nog.

— De kom och frågade i lägret om någon ville till Nässjö. Jag sa ja, jag hade ingen släkting eller bekant över huvud taget i Sverige så det spelade ingen roll vart jag kom. Jag hade ingen aning om var Nässjö låg.

Cletus Nelson Nwadike började gå till biblioteket i Nässjö och fick hjälp och råd av en ung bibliotekarie, Lena. Numera är de gifta och har barnen David och Carolina, åtta och fem år.

— Lena sa att jag måste lära mig svenska, jag vägrade först och tyckte att jag klarade mig bra med engelska. Jag tänkte ju hela tiden att jag skulle återvända hem. Det tänker vi alla invandrare, ända in i döden.

Men han insåg att frun hade rätt, det blev svenska för invandrare, sedan AMU och Sörängens folkhögskola. Där träffade han läraren Siewert Carlsson som uppmuntrade honom att börja skriva igen. Siwert Carlsson är fortfarande mentor åt Cletus, liksom poeten Ulla Olin som bor ett stenkast därifrån och som Cletus träffar ofta.

Han läser mycket svensk poesi, Karin Boye, Edith Södergran, Hjalmar Gullberg, och tycker att det känns som om de skrivit för honom. Han började skriva själv, på engelska och på svenska. ”En kort svart dikt” heter den första boken (Heidruns förlag).

Tåg åker han ofta. Han går fritidspedagogutbildning på högskolan i Jönköping och pendlar varje dag. Om ett år, drygt, är han färdig.

De flesta av hans kompisar är infödda svenskar. I år åkte han med kamraterna från fritidspedagogutbildningen till fjällen och stod för första gången på ett par skidor. Det gick riktigt bra och var väldigt roligt, säger han och visar kort från fjällfärden.

Hans tro finns med i många dikter, han är katolik och går ofta på gudstjänster. Närmaste katolska kyrka finns i Jönköping så det blir för det mesta missionskapellet hemma i Nässjö. Tron har funnits med från barndomen. Några av hans dikter handlar om de döda — och om de ofödda barnen.

— Jag tror inte att de döda är döda, de finns runt omkring oss och vill höra oss tala. Fyra av mina syskon dog när de var små, vi håller kontakten fortfarande, jag känner deras närvaro, liksom mina ofödda barns. Det är flytande gränser mellan levande och döda, mellan födda och ofödda.

när jag sover bär fjärilarna mig

genom en liten port ut i havet

över berget

över landskapet

över dödens skog

och när jag drömmer

släcker fjärilarna stjärnorna

med sina vingar

Kärleken till orden fick han redan som barn i Afrika. Där är det viktigt att prata, i Sverige är det viktigt att lyssna, säger han. Äldre människor och lokala poeter delade med sig av sin erfarenhet och gjorde honom intresserad av orden och bilderna. De kunde säga sådant som: ”Gud kommer inte att låta regnet tvätta bort leopardens fläckar”, skriver Cletus i förordet till sin bok.

Cletus deltar ofta i uppläsningar. Han har varit med i internationella poesifestivalen i Stockholm, haft uppläsningar i Mariehamn på Åland och runt om i landet. I fjol på Valborg fick han ett kulturstipendium på 1 000 kronor av Nässjö kommun, det delades ut på torget och många invånare stod runt om och applåderade.