Jag önskar jag vore den fjäril, Du tillät hos Dig bli kvar.

Ur blombladens innersta käril jag drack Din
kärleksdryck klar.

Jag ville med blombladen kela förföriskt och mjukt en gång.

Gemensamt vår lek gör oss hela.Vi fylls av kraft och sång.

Så gungar vi stilla tillsammans mot högre kärleksextas

och märker ej av att vi åldras, när livskraften från oss tas.

Då skall slutligen frosten ge oss av kristall en bröllopsskrud.

Så lämnar vi jorden bakom oss, för att bli brudgum och brud.

Ur vårt paradis skall återkomma, från själarnas älskogslek,

en lika ren och vacker blomma, som längtar till kärlekssmek.

Och fjärilar åter skall flyga, i solsken och fågelsång

och kela med blomman den blyga, som förr i tiden en gång.