Har det hänt att du inte kommer ihåg vad du hade för ärende i det här rummet? Eller att du inte minns om patienten fick sin medicin? Trasslar du till det för dig själv genom att glömma nycklar och viktiga papper?

Då är du inne i fas två på vägen mot utbrändhet. Nästa steg är att du inte längre orkar med ditt sociala liv. Sen försvinner självinsikten och du börjar snäsa av dina arbetskamrater. Men den där glömskan kan väl ha flera orsaker?

— Ja. Demens, hjärnskada eller hjärntumör, säger Lena Nevander Friström, psykoterapeut och författare till boken ”Fångad av arbete”.

Hon brukar skaka om publiken med sådana här drastiska exempel på sina föreläsningar om stress och ”arbetsrelaterad utmattning”, utbrändhet i dagligt tal.

Många har aldrig sett en hjärnskrynklare förut, berättar hon. Förskräckta känner de igen sig och söker upp henne på hennes mottagning i Norrköping.

Lena Nevander Friström talar om de tre cirklarna i livet som bör vara lika stora för att en människa ska vara i balans: jobbet, familjen och vännerna samt du själv. Att vara arbetslös leder till stress lika väl som att ha för mycket jobb. Periodvis kan någon cirkel få dominera. När man har småbarn till exempel blir det inte mycket egen tid. Men i det långa loppet måste det jämna ut sig.

— Människan är funtad för att jobba och göra rätt för sig. Vi skulle kunna jobba hela livet och dessutom må bra om vi bara bjöd oss själva på vila och återhämtning, säger Lena Nevander Friström.

Återhämtningen har tappats bort idag, anser hon. Inte ens när vi är sjuka får vi återhämta oss. De tre feberfria dagarna hon minns från sin barndom finns inte längre.

— Lite tråkigt behöver alla ha för att få lust igen.

Utan tillräcklig återhämtning riskerar vi att tappa bort vårt sociala liv och få en snedvriden bild av våra egna behov. Som terapeut och föreläsare träffar hon på folk som drivit upp tempot så högt att de tycker det är slöseri med tid att sova och gå på toaletten.

Kraven på medarbetarna ökar nu på många arbetsplatser men Lena Nevander Friström tycker inte att man bara kan skylla på organisationen, facket eller samhället. Individen har också ett ansvar.

— Man säger ”utvecklingen är sån”. Men vem fanken är utvecklingen? Det är ju vi allihopa! Att jag är delaktig är samtidigt ett hopp: då kan jag ju göra något åt det.

Det går att säga: ”nej, det är fullt, jag kan inte ta det” eller ”jag gör det i morgon” eller ”vilket ska jag göra först, det här eller det där?”

— Om inte jag själv säger att det inte fungerar, hur ska chefen veta det? ”Det borde han begripa”, säger folk. Men det är ju bara du som vet vad du orkar, säger Lena Nevander Friström.

Helt utan stress kan vi inte leva. ”Gaspådraget” när hjärnan sänder ut stresshormoner för att göra oss alerta inför en uppgift behövs. Ibland har vi för litet gaspådrag. Lena Nevander Friström ger ett exempel: familjen som haft hantverkare i huset och inte kunde motivera sig för att städa.
Då bjöd de helt enkelt på fest, och vips så rann adrenalinet till och huset blev städat. Andra städar jämt och tycker ändå aldrig att det blir fint nog.

För vissa människor kan gaspådraget bli en kick som de inte kan leva utan. De behöver allt högre doser av stresshormoner ungefär som alkoholister behöver alkohol. De är beroende av att alltid arbeta på toppen av sin förmåga och blir otåliga på andra som inte hänger med.

Det finns många positiva egenskaper hos denna så kallade ”typ A-människa”, påpekar Lena Nevander Friström. Hon får mycket gjort. Men hennes läggning är en riskfaktor. Eftersom hon inte ser några gränser kan hon utveckla en stressallergi där hon plötsligt inte tål någon stress alls.
De som tvingas hänga med i hennes tempo blir å andra sidan stressade av att inte få jobba på sitt eget sätt.

— De negativa effekterna av ett stresspåslag handlar inte om vilken typ av person man är. Det handlar om att inte få utföra arbetet på optimalt sätt, säger Lena Nevander Friström.

Hon anser att vårt sätt att organisera arbete är otidsenligt. Om personalen på en vårdavdelning själv fick lägga schema och planera arbetet skulle det minska stressen. Några skulle kanske välja att jobba 12 timmar om dagen under sommaren för att kunna få kortare dagar sen.

Kampen för 40 timmar för alla anser hon kan stjälpa jämställdheten i stället för att öka den eftersom människor är olika. En del jobb är så tunga att heltid bör vara 30 timmar. Undersköterskans till exempel.

— Lika fördummande är kravet på sex timmars arbetstid för alla. Om andra bestämmer vad som är bra för mig ökar min vanmakt. Människor behöver eget ansvar och inflytande. Utanför jobbet klarar de ju att ta lån på över en miljon, deklarera och sköta hus och hem. Det är klart att man klarar det på jobbet också. Människor är vana att kompromissa.

Argument mot att arbetsgruppen själv bestämmer som ”då vill ingen ta de dåliga passen” bemöter Lena Nevander Friström med:

— Hur vet du det? Det du tycker är dåligt kanske någon annan tycker är bra.

Lena Nevander Friström har ingen lista på knep mot stressen. För någon hjälper det kanske att meditera, en annan blir nipprig av meditation och går hellre i skogen. Men sömn, relationer, mat och motion i den ordningen är de faktorer som är nödvändiga för att vi ska må bra.

Dålig sömn är det första symptomet på skadlig stress. Antingen att man är man trött jämt eller att man inte kan sova. Man har glömt hur det känns att vakna utvilad och förväntansfull inför en ny dag.

Lösningen på ett problem är alltid dess motsats, säger Lena Nevander Friström. Sover man inte så måste man se till att man gör det. Till exempel lämna barnen till mormor eller ta hem en barnvakt så att man får sova ut. Är problemet att du träffar din man för lite måste du se till att du träffar honom oftare. Till exempel genom att pricka för ett möte i almanackan.

— Kan du formulera problemet kan du också formulera en lösning.

”Det går inte”, är ett svar hon inte godtar. Det finns en praktisk lösning på nästan allt om man tänker efter. Och man har alltid ett val. På jobbet har man ju visioner och utvecklingssamtal. Den kunskapen kan man dra nytta av hemma.

— Vad har vi för visioner om vårt äktenskap år 2010? Och vad behöver jag för att bli en glad pensionär?

Lena Nevander Friström har sett att många väntar med att ändra sina liv tills något katastrofalt händer: ett barn dör, maken lämnar dem eller de får en hjärtinfarkt.

Själv lever hon som hon lär och har starka, personliga skäl för det, säger hon. Hon har fyra barn och arbetar precis så mycket som behövs för att hon ska ha råd att vara ledig en månad över jul och hela sommaren.

— Egentligen handlar det om liv eller död. Att också tänka på döden får oss att bestämma oss för att tänka på livet.
— Vänta inte tills något händer! Döda är vi väldigt länge. Alla har så brått! Vad har de bråttom till? Livet är bara nu, säger Lena Nevander Friström.