”Min mamma hade fjorton barn” är regissören Lars-Lennart Forsbergs senaste film. Fast film känns som ett för litet ord för de här 80 minuterna. Det är faktiskt ett litet mästerverk.
Forsberg beskriver sin uppväxt i Stockholms barnrikaste familj och resultatet blir en fantastiskt intim berättelse om fattigdom, kärlek, svek och minnen. Och kanske framför allt ett uppriktigt och mycket väl genomfört porträtt av modern. En moder som är ständigt trött, ständigt gravid och som på julaftnarna när barnens ögon tindrar och längtar bara orkar sucka ”om det ändå vore över”.
Det är en film om en mamma som inte har tid och en pappa för vilken det elfte barnet inte längre är ett särskilt stort under. Men det är också en film om Stockholm. Om Klarakvarter och om fattigdom. Som sagt, ett litet mästerverk.
