Psykvårdens pionjärer
De blir pionjärer i kommunernas psykvård efter den nya utbildningen.
Ska de vara handledare? Konsulter? Biståndsbedömare?
De har många idéer
för framtiden.
Det är roligt att träffa dem, 13 kvinnor och en man, för de är så intensivt intresserade av sin utbildning. De, och lika många till, ska bli psykiatrihandledare. De går den första, och hittills enda, kursen. Det är en tvåårig kvalificerad yrkesutbildning, KY, som hålls i Eslöv i samarbete med Lunds universitet.
Ett par stycken kommer direkt från gymnasiet, de andra har åtskilliga yrkesår bakom sig, en del har decennier. De har vårdat gamla, senila, autistiska, utvecklingsstörda och psykiskt sjuka.
Psykiatrihandledare är namnet på utbildningen. Men eftersom de är de första som utbildas, så är det deras sak att fylla det nya yrket med innehåll.
Birgitta Johnsson, Simrishamn, tänker utifrån sin bakgrund som mentalskötare:
— Kommunerna har biståndsbedömare, men ingen som bedömer de psykiska behoven. Det skulle vi kunna göra.
Hon tar ett exempel. En gammal dam har ångest och klarar därför inte att gå ut. I dag går någon från hemtjänsten ut med hennes hund.
— Men hon borde få hjälp och stöd för att motiveras att gå ut med hunden själv, tycker Birgitta.
Många inom hemtjänsten arbetar hos psykiskt sjuka utan att ha någon utbildning för det. De behöver någon att tala med och få råd av; de behöver handledning. En utbildningsdag då och då vill psykiatrihandledarna också gärna ordna. Och varför inte följa med som stöd några gånger till en person som upplevs som svår?
Karolina Palmqvist är anställd på ett vårdhem för psykiskt sjuka i Höörs kommun. Där har psyksjuksköterskan avskaffats, somatiksköterskan ska hinna med de uppgifterna också.
— Om de anställer en sån som mig, så kan jag göra både det praktiska och det administrativa som psyksjuksköterskan gjorde, utom att dela medicinen, säger Karolina.
Ann-Jeanette Fransson från Malmö är undersköterska i hemtjänsten. Hon konstaterar att det skulle behövas många psykhandledare i hemkommunen. Hon föreslår att de skulle vara några stycken, som arbetade konsultativt i alla stadsdelarna.
Petra Stålbrand är ung och har bara sommarjobbat i vården. Hon funderar på att starta eget företag och göra konsultjobb hos olika arbetsgivare.
— En arbetsplats där en missbrukare ska arbetspröva kan till exempel behöva hjälp, säger hon.
— Vi kanske ska bilda ett gemensamt företag allihop och arbeta som konsulter över hela Skåne, föreslår Helén Hultman, som arbetar inom omsorgen i Ängelholm.
Birgitta Johnsson:
— Eller också kunde kommunerna anställa oss, men hyra ut oss ibland och ta bra betalt av företagen.
Med orden ”bra betalt” är samtalet inne på lönen.
— Industriteknikerna har fått höra att de kan vänta sig 19 000 när de gått sina två år. Vi ska inte vara sämre, säger Lisa Hennum från Tomelilla och får medhåll av alla.
Nu förstår de mycket mera om samarbete, arbetsorganisation och människors relationer och reaktioner. Kanske mera än en del chefer de själva haft.
Några kommuner i Skåne har tagit initiativet till utbildningen. Men än vet många chefer i vården inte ens att den finns. Så här tycker några som vet.
Anna-Klara Nordell är medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS, i Hörby. Hon har varit med och tagit fram utbildningen.
— För några år sedan tog vi över en del psykiatriskt ansvar, men vi har inte tillräckliga erfarenheter. Kursen är inriktad på vad kommunerna behöver.
— Jag skulle vilja anställa ett par, tre stycken psykiatrihandledare i ingångsskedet. Man ska inte vara för ensam i sin roll när man är ny.
— Tanken är att de både ska stötta arbetskamrater och ha direkt kontakt med dem som behöver psykiatrisk vård. Men som nya har de chansen att själva forma sitt arbete.
Utbildningen är gjord för den kommunala vården. Den ska ge kunskaper för att arbeta i arbetsledande befattningar och med handledning av personal bland psykiskt sjuka och i de sjukas vardagsboende.