Bild:

Ingela Thylefors är psykolog och universitetslektor i Göteborg. Hennes bok ”Syndabockar” har just kommit ut i en ny upplaga med nya forskningsrön och erfarenheter.

I boken beskriver hon det komplicerade spel som resulterar i utfrysning och mobbning. Människan har i alla tider och alla kulturer lastat av sig skuld genom att utse syndabockar. På 1600-talet brände vi häxor.

Zuluerna dödade kungen när han började bli orkeslös. Hon jämför med vår ungdomshyllande kultur där VD kämpar i solariet för att verka ung. Tappar han stinget blir han avsatt. Barn är skoningslösa mot den som avviker. Själv blev Ingela Thylefors retad för sitt röda hår. Men hon kompenserade genom att vara duktig i skolan.

— Den typ av mobboffer jag ömmar mest för är de här tysta, tillbakadragna med dåligt självförtroende. Vi bör vara mer uppmärksamma på dessa som lätt hamnar i skymundan och inte får förtjänad erkänsla. Det finns många sådana inom Kommunal, säger hon.

Hon berättar om en jullunch för längesen. Vid ett bord satt en ensam man, ingen ville sitta hos honom. ”Det där är en knepig karl”, sa eller tänkte de andra. Ingela gick dit och satte sig.

— Vi kan ha hyfset i samvaron. Även om man tycker att det är en pina. Nog står man ut att sitta där en timma! Man kan faktiskt göra saker bara för att vara snäll. Människor som vågar göra snälla saker mår själva bättre och får ökad självrespekt.

Men alla mobboffer är inte tysta och försynta. I extremfallet är det till och med svårt att se skillnad på offer och förföljare, menar Ingela Thylefors. Den som slutligen vinner striden är den som har mest makt.
Genom föreningen Exodus har Ingela Thylefors fått kontakt med sanningsägarna, människor som stötts ut för att de har kommit med kritik på ett osmidigt sätt.

Hon har ofta sett hur arbetskamraterna efteråt, när de fått bort den obekväma personen, har insett att han eller hon hade rätt i sin kritik.

— De här människorna säger inte sanningen förgäves men får inte själva skörda frukterna, säger hon.

När någon blir mobbad börjar det nästan alltid med en högst förståelig konflikt som infekterats och slutat med smutskastning och kränkningar. Det kan handla om kritik som har kommit fram för sent och människor som inte har vågat tackla frågan på ett rakt och öppet sätt.
Chefens roll är oerhört viktig, menar Ingela Thylefors.

Hon är kritisk till de nya platta organisationerna där varje chef har ett stort antal medarbetare och många arbetsgrupper under sig. Många hemtjänstgrupper är organiserade på det sättet.

Utan en närvarande chef tar någon i gruppen på sig ett informellt chefsskap. Den informella chefen tycker snart att det är hon som drar det tyngsta lasset och surnar till. En annan i gruppen tycker att hon gör sig märkvärdig: ”du är ingen chef”.

Ingela Thylelfors betonar att det självklart finns arbetsgrupper som växer av att jobba i en platt organisation men problemen är vanliga.
Det kan till exempel handla om en arbetskamrat som inte vill gå hem till vilken vårdtagare som helst, en typisk chefsfråga. Finns det ingen platschef måste man gå högre upp i organisationen och prata med någon som kanske inte närmare känner till den här arbetsplatsen.

Människor som har psykiskt belastande arbeten, som hemtjänsten eller omsorgen, har rätt till en chef att vända sig till och få känna sig omhändertagna och avlastade, menar Ingela Thylefors.

Ett närvarande chefsskap är viktigt för att motverka mobbning. En bra chef ska också kunna sätta punkt: ”nu är den här frågan slutdiskuterad”.
Förr fanns det en chef på varje förskola som gick omkring och såg embryon till konflikter. Hon kunde uppsnappa ett förstucket ord och fråga: ”vad menade du”.

När fyra förskolor har samma chef är det inte lätt att ha den kollen. Händer det något då så blir problemen mycket mer upptrissade med anmälningsskyldighet från medarbetarna.

— Man gör en väldig miss när man tror att man sparar pengar på att ta bort chefer. I stället får man ta in konsulter utifrån som får ta i tu med sånt som en chef hade kunnat åtgärda i ett tidigt skede. Det blir mycket dyrare, säger Ingela Thylefors.

Risken för mobbning har ökat i och med nedskärningarna i vård och omsorg, menar hon. Förr kunde man lättare tolerera att en i gruppen exempelvis var lite långsammare.

I stället för att gå till sjukhusledningen eller politikerna och klaga på för lite personal kan det bli så att man börja mobba ut den man inte tycker håller måttet.

— När det var mer luft i maskineriet kunde man vara mer fördragsam med människors olikheter och hade kanske ork att hjälpa den långsamma arbetskamraten.

Personliga olikheter som en ingrediens i mobbning finns med i ”Syndabockar”. Människor har mer eller mindre social kompetens och mer eller mindre lust att ha kontakt med andra människor. Det finns ensamvargar som har valt yrke därefter. Det gäller t ex många lokalvårdare. Plötsligt organiserar man om och de måste ingå i arbetsgruppen vara med på möten, något som kan bädda för problem.
Den blandade gruppen framställs ofta som något gott. Men samtidigt kan den orsaka konflikter, till exempel i hemtjänsten mellan gamla, erfarna och unga, nyutbildade vårdbiträden. Ingela Thylefors prövar en tanke: unga och äldre skulle kunna jobba i egna grupper och träffas för att utbyta idéer.

— Man säger att det blir mindre kreativitet då. Men hur mycket kreativitet behöver man? frågar hon sig.

Mobbning av klienter förekommer i alla verksamheter där man tar hand om människor. Det är mänskligt att tycka mer eller mindre om folk, det gäller också barnen i förskolan och gamlingarna på ett äldreboende.

I ett arbete där man har att göra med människor måste arbetsklimatet vara så bra som möjligt för klienternas skull.

På en byggarbetsplats gör det kanske inte lika mycket om någon går omkring en dag och muttrar och svär.

Det är viktigt att inför sig själv erkänna sina negativa känslor.
Men lika viktigt att hålla inne med dem inför dem man ogillar.
Däremot är det okej att lätta på trycket och prata av sig lite i personalrummet.

— Då kan man ibland till sin förvåning inse att någon annan har jättebra kontakt med den person man ogillar. Man kan få en chans att på sikt omvärdera den personen, säger Ingela Thylefors.

Kanske går det att organisera om arbetet så att den som tycker om den här farbrorn får ta hand om honom lite mer.

Fackets roll vid mobbningsfall kan vara komplicerad. Särskilt i de fall där det är svårt att se skillnad på vem som mobbas och vem som mobbar.
Och hur ser karriären ut i framtiden för den som tar parti för en obekväm person?

Facket har på senare år blivit mycket bättre på att hantera konflikter, menar Ingela Thylefors. Kunskapen har ökat. I större utsträckning lyfter man också upp känsliga frågor på en högre nivå så att det lokala facket slipper lojalitetskonflikter med sina medlemmar.

Ingela Thylefors tycker att det skulle underlätta i arbetslivet om man kunde fokusera på arbetsuppgifterna och försöka höja sig över de mellanmänskliga konflikter som alltid finns. Rycka lite mer på axlarna åt struntsaker som man ändå inte kan göra något åt.

Om man till exempel har en kollega som är sur och butter. Hälsar han inte, varför ta vid sig? Då är det bättre att tänka att han nog har haft en dålig morgon.

När man hamnar i en konflikt och känner sig stressad återgår man lätt till ett barnsligt beteende. Då gäller det att besinna sig och låta huvudet och inte känslorna styra.

— ”Ska jag behöva hyckla vänlighet mot henne?” kan någon fråga. Ja, det måste man i arbetslivet. Man har betalt för det, säger Ingela Thylefors.

Man kan smaka på de elaka känslorna, tillåta sig att ha dem men man får inte ge dem fritt utlopp.

Ju omognare en grupp är desto viktigare är tydliga regler och normer på arbetsplatsen.

Ingela Thylefors har gått in och medlat i många arbetsgrupper. Hon anser att enskilda människor i allmänhet har en mognad i grunden och kan gå in i sig själva och ställa sig frågan: ”hur bidrog jag i detta”.

I sin bok har hon ett litet test för var och en som funderar över sin egen rättrådighet:

– Är det här ett förhållningssätt som du skulle kunna använda gentemot en familjemedlem eller en god vän?

– Om en utskrift av allt du sagt publicerades i dagstidningen skulle du då känna dig väl till mods?

– Skulle ett liknande handlingssätt i litteraturen vara utmärkande för en hjälte eller skurk?