Fler fackliga företrädare utsatta
Lars Kalin är inte ensam om att ha råkat illa ut. Trycket hårdnar mot de fackliga företrädarna i bussföretagen. De som vågar ta fajten mot arbetsgivarna riskerar sina jobb eller att inte få anställning hos en ny entreprenör som tar över trafiken.
När Swebus förra året förlorade trafik i Lysekil till Buss Väst fick inte de två fackliga företrädarna jobb hos de nya entreprenörerna.
Ingemar Andersson var arbetsplatsombud. Han fick beskedet att han inte fick jobbet på grund av samarbetssvårigheter. Trots att det råder förarbrist får varken han eller den andre fackliga företrädaren ens arbete som timanställda hos de nya entreprenörerna.
Ingemar är besviken över att facket inte ställde upp mer för honom.
— Jag tänkte är detta tacken efter att ha kämpat i facket i flera år.
I dag kör Ingemar som timanställd åt Swebus i Munkedal. Han vågar inte ställa upp på bild.
— Jag skulle aldrig i livet våga vara fackligt aktiv igen. Skulle jag blev av med jobbet en gång till får jag inte fler chanser till arbete. Det är tragiskt att upphandlingen har skapat denna utveckling, säger han.
Ingrid Jonasson arbetar vid Swebus i Karlskrona. Hon har kört buss där sen den tiden då det var ett kommunalt bussbolag som skötte trafiken. Sedan tog Linjebuss över bolaget som Ingrid var klubbordförande i. Hon fick byta fack från Kommunal till Transport.
— Jag fick en massa pekpinnar av den nya företagsledningen. Jag fick inte göra eller säga si eller så. Men jag sa ändå vad jag tyckte och tänkte, berättar Ingrid.
När sedan Swebus tog över 1994 fick hon inget fast jobb hos den nye entreprenören.
Ingrid tycker att Transport då svek henne. De ställde inte upp för henne som hon hade förväntat sig.
— När jag endast fick timanställning i Swebus slutade jag arbeta fackligt. Jag lovade mig själv att aldrig ta ett uppdrag igen.
Fyra år senare fick Ingrid fast arbete och några månader senare var hon arbetsplatsombud och styrelseledamot för Kommunal. I dag är hon vice ordförande i klubben. Men ordförande tänker hon aldrig bli igen.
— Jag vill inte ta hela ansvaret. Jag kan inte strida som jag har gjort, säger Ingrid.
I dag är hon försiktigare med vad hon säger och gör.
— Jag tänker på mitt arbete i första hand.
Göran Håkansson är sektionsordförande för trafikpersonalen i Kronoberg. Han har egna erfarenheter av hur företagen handplockar vid övergångar till nya entreprenader.
1993 tog Linjebuss över trafik efter Swebus i länet.
— Jag erbjöds enbart en timanställning hos Linjebuss. Men eftersom jag var klubbordförande i Swebus hade jag förlängd uppsägningstid enligt förtroendemannalagen för att bevaka nedläggningen.
När de sex månaderna var över sa Linjebuss att de inte hade jobb till Göran.
— Jag hade en känsla av att det berodde på att jag var fackligt aktiv men de sa det inte rent ut, säger han.
Göran blev kvar i Swebus. Nyligen gick han över till ett mindre företag. Han har inte blivit avskräckt att arbeta fackligt.
— Jag har varit sektionsordförande sedan 1986 och har ännu inte mött den arbetsgivare som har skrämt slag på mig.
Gert-Åke Vedmar är sektionsordförande i Skaraborg för Swebus och Buss i Väst. Han hade fackliga uppdrag i klubben vid Swebus när Buss i Väst för några år sedan tog över trafiken. Gert-Åke sökte jobb hos den nye entreprenören. Men fick inte ens något svar.
— Jag kan tänka mig att det berodde på det fackliga uppdraget att jag inte fick jobb inom Buss i Väst, säger han.
Leif Svensson och fyra andra med fackliga uppdrag var de enda som inte fick jobb hos Dalabuss när företaget förra året tog över efter Wasatrafik i Dalarna.
Själv fick han höra att han inte passar in i Dalabuss anda.
Leif som då var klubbordförande för Transport påstods ha tagit för sig för mycket och hade varit för dominerande.
I dag har Leif fast jobb vid Swebus.
— Jag har fått mycket skit här också för att jag har öppnat munnen, säger han.
Men Leif tycker att han nästan har tystnat.
— Arbetsgivaren vill ha det så och har nått sitt mål eftersom jag i första hand måste tänka på mitt jobb.
Han är besviken över att facket har så lite att sätta emot arbetsgivare som utnyttjar möjligheten att bli av med obekväma fackliga företrädare i samband med upphandlingar.
— Och jag är så less på politiker som tjatar om att arbetsrätten måste förnyas. Det finns ju ingen arbetsrätt för oss bussförare, säger Leif.
Claes Annerstedt, VD för Dalabuss, säger att de fackliga uppdragen inte hade någon betydelse när Leif och de fyra andra från Wasatrafik inte fick jobb i hans företag.
På frågan om det ändå inte är märkligt att Dalabuss vägrar anställa fem fackligt aktiva från Wasatrafik men resten av förarna får jobb svarar han att även Transport ställde den frågan till honom.
— Men jag kan bestämt dementera att de fackliga uppdragen har spelat någon roll för oss, säger han.
Inte heller någon annan av de arbetsgivare vi har talat med om ovanstående exempel vill hålla med om att någon har ratats på grund av fackliga uppdrag.