”Vaddå liksom. Om man ska skicka ut sin fru genom fönstret utan att öppna det först så kan man ju räkna ut att det kommer att märkas. Då kan man väl åtminstone sätta på sig kläder så man slipper skämmas. Eller hur.”
Mias kommentar till ett hustrumord i grannlägenheten, i den invandrartäta förorten Stensby, där Lena Anderssons bok ”Var det bra så” utspelar sig.
I Stensby är alla grymma mot alla, från dagis och uppåt, oavsett om man är svensk eller invandrare. Och när vuxenvärlden någon enstaka gång försöker ingripa blir det alltid fel — för att ingen förstår att roten till problemen finns i själva samhällsbygget.
Syokonsulenten till Lotta, som bett att få veta hur man blir filmrecensent: ”Tro mig, Lotta, det är bättre att du riktar in dig på något mer realistiskt. Du som är så duktig.”
Men de flesta drömmer inte alls om att bli något. De drömmer bara om att få sluta skolan.
I ”Var det bra så” får vi möta ett stort antal unga människor, och följa dem en bit på vägen mot vuxenvärlden. Det är snabba scener och slagkraftiga repliker, men inga mer djupgående personskildringar.
Lena Anderssons debutbok har fått fina recensioner och väckt stor uppmärksamhet i media.
