Välsignade systerskap!
KOLUMNEN I vår familj stryker maken sina egna skjortor. Tack och lov, mina egna högar räcker så bra! Och barnen börjar så smått inse sambandet mellan de kläder de släpper på golvet och de rena saker som de plockar ut ur skåpen. Men bara så smått.
Det handlar om åratal av tålmodigt nötande, inser jag när de nu börjar närma sig tonåren och man hittar jackorna på golvet i hallen för femtielfte gången.. Och inget underlättas av att föräldrarna heltidsarbetar, tyvärr. Det blir bara stökigare.
Men när stryktvätt och dammtussar börjar växa en över huvudet så behöver man något som påminner en om vad livet egentligen handlar om, eller alltid borde handla om, nämligen vardagsglädjen, den som finns där nästan hela tiden, men liksom inte gör något väsen av sig. Den som varken ska analyseras eller efterlysas utan bara upplevas. Med barnen på en långpromenad med te och mackor i höstrusket. Med maken läsandes varsin deckare på kvällskvisten. Eller inte minst med väninnorna i sorg och skratt.
En flickbok för oss vuxna som beskriver systerskap, moderskap och vardagslycka så att det känns in i magen är Rebeca Wells med sin megasuccé Ya-Ya flickornas Gudomliga Hemligheter (AB). Fyra flickor i djupaste södern blir blodssystrar och ger varann och läsarna nog med girlpower för minst en strykhög framåt. Och visst har vi de flesta av oss några Ya-Ya systrar som väntar bakom knuten. Ta vara på dem, ta hand om dem — och framförallt skratta tillsammans med dem. Ofta, länge och mycket.
(Kommunalarbetaren 20//99)