Helén Äikäs tar den inhyrda tjänstebilen och åker iväg till Assar Frick, som bor kvar i egen stuga men behöver hemtjänst då och då. Nästa vecka ska Helén kanske jobba natt på ett gruppboende eller rycka in någon kväll i ett servicehus.

— Jag tycker att det är spännande att inte veta var jag ska jobba nästa vecka. Det ger variation och jag hinner inte tröttna. Och jag gillar utmaningar.

Markaryd är en kommun med 10 000 invånare i södra Småland, nära gränsen till Halland och Skåne. ”Byn”, säger Markarydsborna själva om sitt prydliga, välordnade samhälle, där det är nära till allt och alla känner eller känner till alla.

Mitt i byn ligger som sig bör kommunalkontoret, en tegel- och vitfärgad sjuttiotalsbyggnad vid huvudgatan. Där finns Ingrid Sundman. I sina två roller: som Kommunals sektionsordförande och som kommunfullmäktiges ordförande.

I sin egenskap av fackets ordförande har hon kommit i nära kontakt med krisen inom vården, hon är själv vårdbiträde och arbetar en fjärdedel av sin tid kvar inom vården.

Hon har sett vilken tid det tar att ragga timanställda och vikarier, hur svårt det är att rekrytera och att få ungdomar att söka vårdutbildningar och hur det är för dem som arbetar deltid och har en lön som de inte kan leva på.

— Det var viktigt att snabbt ändra på förhållandena, annars skulle det bli ännu värre om några år, säger hon.

Så föddes Markarydsmodellen. Alla anställda fick anmäla vilken sysselsättningsgrad de ville ha. Av drygt 300 anställda ville 88 ändra sin sysselsättningsgrad. Av dem ville 81 öka sin arbetstid och av dem var det 33 som ville ha heltid. Alla tillsvidareanställda inom äldreomsorg, omsorg och psykvård har fått den sysselsättningsgrad de önskar, många vikarier har fått fast jobb, bland annat i en korttids- och en långtidspool och alla har rätt att med tre månaders varsel gå upp eller ned i arbetstid. Ingen finns kvar på LAS-listan som skulle få fast jobb efter årsskiftet.
I maj klubbades beslutet i fullmäktige. Den som höll i klubben var ordföranden Ingrid Sundman. Men socialdemokraterna i Markaryd samregerar med andra partier, bland dem kristdemokraterna och centerpartiet. Alla ställde sig bakom beslutet.

— Jag håller det inte för uteslutet att det spelade en viss roll att ett telekommunikationsföretag installerade sig i byn och anställde 200 personer. Av dem sju undersköterskor, som gick på vikariat, säger Ingrid med viss ironi.

Helén Äikäs har arbetat inom äldreomsorgen i snart tolv år. Hon arbetade 75 procent och ville inte ha mer när barnen var riktigt små. Nu är de fem och sex år och har en privat dagmamma.

— Nu tog jag chansen att få heltid. Jag sökte till korttidspoolen där vi tar vikariat på upp till 14 dagar.

Nio av de femton undersköterskor som rekryterades till korttidspoolen var tillsvidareanställda, de övriga sex var vikarier. De får 2 000 extra i månaden och, även de, den sysselsättningsgrad de önskar. Med sina 33 år är Helén bland de yngsta i poolen. De flesta är runt 40, med barn som är lite större.

— Det är inspirerande och roligt att arbeta på flera av våra 21 olika arbetsplatser och se hur det fungerar, säger Helén. Jag hinner inte tröttna på en arbetsplats. Jag tror också att man blir mindre sliten när det är variation i jobbet. Vi är ett bra arbetslag också. Men naturligtvis betyder det mycket att jag får mer i lön.

Roligast är det att arbeta inom omsorgen, tycker hon. Det har hon aldrig prövat på tidigare.

Vi går till Mellangård som är ett servicehus centralt i byn. Där finns ett litet kontor, med ett schema som täcker halva väggen. Dit kommer enhetschef Ylva Ingemansson som basar för både långtids- och korttidspoolen. Hit ringer arbetsledare som söker vikarier och här får de 15 i korttidspoolen varje fredag veta vad de ska jobba med kommande vecka. Varje dag är en person jour och ska kunna rycka in vid plötsliga behov av vikarie.

En bit längre in på bottenvåningen är det dagverksamhet och ett tiotal pensionärer, som just ätit lunch i matsalen, sitter i samlingsrummet. De bor hemma men kan komma hit varje vardag för att få sällskap och hjälp. Vid ett långbord sitter några av dem och småpratar och gör julpynt. Ett annat gäng sitter en bit ifrån och spelar kort. Karl-Erik Olsson har turen med sig, framför honom ligger en hög småslantar, som han belåtet visar för Marylone Borg och Eva-Karin Brorsson.

Marylone har fast anställning i långtidspoolen och har ett vikariat från 1 oktober fram till jul. Sedan får hon ett nytt vikariat, det vet hon och hyser ingen oro. Hon har varit timanställd i nio och ett halvt år.

— Drömjobbet, säger hon. Jag har aldrig haft semester på sommaren. Det kommer jag att få nu. Jag jobbar 80 procent, från 8 till 16, som jag vill. Jag får en fast lön och pensionsgrundande inkomst. Jag tycker att det är bra att pröva på olika jobb, det gäller att vara flexibel. Blir det en tjänst ledig på någon arbetsplats, om någon går i pension till exempel så kan jag söka den och har stor chans att få den.

Eva-Karin arbetade tidigare 80 procent fast på dagverksamheten. Nu är hennes barn nio och fem år så hon ville ha heltid. Mer tid fanns inte på Mellangård, så klockan sju på morgonen går Eva-Karin till ett vårdhem, där hon är resursperson tillsammans med två kollegor i ett arbetslag. Hon kokar gröt, tvättar och matar de boende innan hon går till dagverksamheten på Mellangård. Hon trivs med sina båda jobb och med arbetskamraterna.

— Här i dagverksamheten hjälper vi sjukgymnasten, ger social träning, följer med de gamla ut och handla, till bank och post och gör ibland små utflykter, säger Eva-Karin. Det är ett så roligt jobb.

De har startat en läsecirkel som är populär. Eva-Karin och Marylone läser högt ur Anne Marie Hellströms Lina på Bergmansgården som utspelar sig i början av seklet och väcker många hågkomster hos de äldre. Så halar Marylone fram gitarren. Hon och Eva-Karin har bildat en sångcirkel och övar in julsånger tillsammans med pensionärerna.