Det är en bok om Sverige och om skillnaden mellan stad och land. Hur skulle du vilja beskriva den skillnaden?
– Bor man i Stockholm får man mycket fler möjligheter än om man bor på landsbygden och det är riktigt tråkigt. Allt centraliseras, särskilt media. Vid ekonomiska kriser drabbas landsbygden först och det skapar enorm frustration. Staden är också jobbig på sitt sätt.

Du är väldigt uppriktig, hur tänker du kring det?
– Det har varit viktigt för mig att skriva vad jag känner. Många andra texter skrivs när man är förbi det, det här är just nu.

Är du orolig för hur folk kommer att reagera?
– Nej. Det var reaktioner efter reportaget i Re:public. Många målar upp att det här är en uppgörelse, men det är det inte, det är bara en skildring. Jag är fortfarande i Grimslöv och kommer att hänga med alla människor där i jul. Det här är inget uppbrott för mig.

Det är inte minst en bok om rasism. Är Sverige ett rasistiskt land i dag?
– Jag upplever rasism. Det gör särskilt min flickvän i texten. Och jag träffar jättemånga människor som upplever det. Särskilt en strukturell och politisk rasism från beslutsfattare. Det är den värsta rasismen.

Man blir väldigt nyfiken på hur det ska gå, jobbar du på någon ny bok?
– Nej. Jag tror inte att jag kommer att skriva något mer. Jag är fotograf, det är det som är roligt tycker jag.