Det var en torr sommar och höst i fjol, något som har lett till att vattennivån i de sjöar som framför allt utgör kommunernas vattenmagasin är mycket låg. På Öland, där

Dan Bertilsson arbetar, finns bara en riktig insjö, Hornsjön, och dricksvattnet tas från brunnar och vid grusåsar.

– Problemet är att vattentäkterna inte fylls på som de ska, eftersom nederbörden har uteblivit.

Nu väntar en hård period då Dan och hans kolleger på Borgholm Energi måste jobba med att borra nya brunnar, hålla befintliga brunnar i gång, och också återstarta brunnar som egentligen inte ger så mycket vatten.

Man vidtar också ett par stora byggnadsinsatser för att säkerställa att ön får det vatten som behövs. En vatten­ledning har byggts till fastlandet och i Sandvik på norra delen av ön öppnar man nu Sveriges största avsaltningsverk.

– Det hoppas vi ska lösa problemen också på sikt, säger Dan Bertilsson.

I fjol var bristen på södra Öland så stor att dricksvatten skeppades över Ölandsbron med tankbil.

Men det är alltså inte bara på Öland som vattenbristen är påtaglig. Gotland är hårt ansatt, liksom södra Norrlandskusten, Örebro och Laholmsbukten. Bevattningsförbud är snarare regel än undantag, något som dock inte alltid respekteras.

– Det händer att vi ser folk som står och spolar sina bilar. Då får man stanna till och säga till. Vi försöker spara vatten så mycket som möjligt, säger Henrik Romberg, drifttekniker på Laholmsbuktens VA.

Kenneth Magnusson är park- och anläggningsarbet­are i Visby och berättar att man där tar till vara spolvatten, som använts i reningsverk. Detta vatten lagras i ett 140 kubikmeter stort magasin. Vattnet, som inte går att dricka, används sedan till att vattna alla Visbys blommor och fotbollsplaner, samt till tekniska förvaltningens tvätthall.

– Det sparar enorma mängder, säger han.

Vattenverksarbetarna är inte de enda kommunalare som påverkas av vattenbristen, också golfbanearbetare, trädgårdsanläggare och lantarbetare inom jordbruket blir direkt berörda.