Helvetet på jorden kan vara en lugn och vacker plats vid Barents hav i Ryssland. Stadens korrupte borgmästare vill bygga sig ett palats där och är beredd att ta till alla medel för att röja undan Kolia, som bor på platsen med sin fru Lilja och sonen Rama. Kolias vän Dima, jurist från Moskva, kommer för att hjälpa till men innebär samtidigt nya problem som får digra konsekvenser.

Filmen är en utmärkt skildring av maktens fulaste ansikte och en befogad kritik av Ryssland. Det är en film med flera nivåer som på ett bra sätt tecknar ett antal ryska machomän av arbetarklass som dricker för mycket vodka, medan kvinnorna och barnen lider i bakgrunden och ställer upp på männen. Men det är inte heller så att kvinnorna framställs enbart som offer. Lilja är otrogen mot sin man och hennes väninna Angela fyller sitt eget glas likväl som männens och örfilar sin man när han kallar henne hora.

I den här filmen finns ingen förutsägbarhet (mer än möjligtvis otrohetsaffären): när jag för en stund hoppas att den går mot en lösning har helvetet i själva verket bara börjat. Trots det stora allvaret finns roliga scener, som när männen och deras fruar och barn är på utflykt för att männen ska supa och skjuta, och måltavlorna är ramar med bilder av ryska politiker.

Det är en stark och dyster film med otroliga bilder, både av storslagen natur och av ruffiga husfasader eller fiskfabriken där kvinnorna arbetar.

Leviatan, som gett namn åt filmen, är ett sjöodjur i Gamla testamentet. Jag förstår inte kopplingen helt men antar att den har att göra med att Kolia kämpar mot den ryska staten som är lika stark som gud. Det går inte att vinna över gud. Här sitter dessutom gud och makten vid samma bord, bokstavligen, när borgmästaren och prästen äter middag tillsammans.