Lönegapet mellan könen kvarstår
Trots kvinnopotter och jämställdhetssatsningar kommer inte kvinnornas löner ikapp. Det visar en rapport som presenterades i dag.
Målet att minska lönegapet mellan män och kvinnor inom LO:s förbund har varit centralt under de senaste fem avtalsrörelserna. På papperet har också de kvinnodominerade förbunden fått högre löneökningar än de mansdominerande vid alla avtalsrörelser mellan 2004 och 2013. Sammantaget under perioden handlar det om 6-7 procentenheter. Men de avtalade lönerna och de faktiska lönerna överensstämmer inte och lönegapet kvarstår.
Kvinnornas lön i dag motsvarar generellt sett 87 procent av männens. Siffran i början av 2000-talet var 85 procent. Det visar rapporten Vägen mot sammanbrottet som arbetsmarknadsjournalisten Anna Danielsson Öberg skrivit på uppdrag av LO. Hon har i rapporten granskat valda delar av avtalen från 2004 till 2013 ur ett genusperspektiv.
Inom Kommunal har inte löneökningarna i genomsnitt nått upp till den nivå som spikades i avtalet en enda gång under den undersökta perioden. Priset för de avtalade löneökningarna har dessutom varit högt. Förbundet har tvingats gå arbetsgivaren till mötes och förändra andra delar i avtalen för att betala för löneökningen. Andelen kvinnor som har rätt till företagshälsovård har exempelvis minskar från 60 till 50 procent under den undersökta tioårsperioden. Det faktiska värdet på det man tvingats offra har ingen tittat närmare på vilket rapportförfattaren är kritisk till.
– Om man menar allvar med att råda bot på bristen på jämställdhet mellan förbunden och olika yrkesgrupper måste man göra ett försök att kritiskt granska den egna avtalsrörelsen i högre utsträckning än i dag. Och sätta ett pris även på de villkor som inte har med lön att göra, säger Anna Danielsson Öberg.
LO:s kvinnor har generellt sett sämst löner och villkor på svensk arbetsmarknad. Med bättre statistik blir det ännu tydligare. Officiell statistik på löneutvecklingen finns men Kommunal, som är den största organisationen inom offentlig sektor, syns inte i den officiella statistiken. Inte heller skillnader som gäller andra villkor än lön. Det gör det svårt att på allvar jämföra de kvinno- och mansdominerande grupperna konstaterar rapportförfattaren under ett seminarium på LO idag.
Hennes förslag till förbunden är att kräva mer specifik lönestatistik och att själva studera fler delar av avtalen. Att värdesätta och jämföra de olika villkoren är svårt men inte omöjligt menar hon.