Kommunen: ”Inte arbetsrelaterat”
Innan Sandra Lundh fick en stroke på jobbet hade hon två gånger körts till akuten för bröstsmärtor. Själv säger hon att orsaken var en pressad arbetsmiljö. Men enligt arbetsgivaren är sjukdomen ”inte arbetsrelaterad”.
Vårdbiträdet Sandra Lundh arbetar på äldreboendet Hagagården i Alingsås. Hon berättar om en hög arbetsbelastning och att hon och hennes kollegor ständigt är stressade över att hinna med allt som ska göras. I maj 2015 fick hon en stroke på jobbet. Sandra Lundh anser själv att pressen på jobbet bidrog till slaganfallet. Stress är en känd riskfaktor för stroke.
– Den hade samlats på länge stressen. Det är så mycket att tänka på och vi hinner inte med, vi är för få, säger hon.
När KA begär ut Sandra Lundhs rehabiliteringsjournal, har arbetsgivaren skrivit ”Sjukdomsorsak: inte arbetsrelaterad”. Men något läkarintyg som styrker det, kan kommunen inte uppvisa. Det är inget som Försäkringskassan begär att läkarna ska bedöma, om personen inte ansöker om ersättning för arbetsskada.
Hur har ni kommit fram till att Sandras stroke inte har med jobbet att göra?
– Vi har utgått från att så länge det inte framkommit att det är arbetsrelaterat så är det inte så. Om det framkommer något som säger att det är arbetsrelaterat, så kommer vi också att ändra i systemet, säger Catharina Johansson som är förvaltningschef och ansvarig för äldreomsorgen i Alingsås kommun.
Hon menar att läkaren också har ett ansvar. Utan en medicinsk bedömning är det svårt för arbetsgivaren att veta vad som är orsaken till en anställds sjukdom. Arbetsgivaren har ingen formell skyldighet att i det enskilda fallet utreda om ett sjukfall orsakats av arbetsmiljön. Men i praktiken ingår det som en del av det förebyggande arbetet, menar Arbetsmiljöverket.
– Arbetsgivaren är skylig att se till att arbetet inte leder till ohälsa och utifrån det måste man naturligtvis fundera över vad det beror på när det händer en sådan här sak. Det går inte att passivt vänta på information från en läkare, säger Pia Schyberg som är sakkunnig inom organisatoriska och sociala arbetsmiljöfrågor.
Har ni gjort någon utredning av om något i arbetsmiljön kan ha bidragit till Sandra Lundhs stroke?
– Svårigheterna här är just att arbetsgivare inte fått signaler att agera på. Finns inga signaler, finns inte heller underlag för att agera eller dokumentera kring en arbetsskada, säger Catharina Johansson.
Men enligt Sandra Lundh har hon flera gånger pratat med sin chef om att hon tycker stressen på jobbet är för hög. Fyra månader efter stroken gick Sandra Lundh också ut i Alingsås tidning och berättade om slaganfallet och om en ohållbar arbetsmiljö med mycket stress.
Arbetsgivaren är enligt arbetsmiljölagen skyldig att förebygga ohälsa, men också att ge stöd i form av exempelvis anpassad arbetsbelastning för den som blivit sjuk. När KA frågar förvaltningschefen Catharina Johansson vilka insatser som satts in för att förebygga att Sandra Lundh ska bli sjuk igen, visar det sig att det inte finns någon dokumentation förrän i oktober 2016, mer än ett år efter det att hon börjat jobba igen efter sin sjukskrivning.
– Vad som är gjort och inte är gjort är svårt att veta när det inte finns någon dokumentation. Avstämningar har endast skett löpande och muntligt och det är en brist hos arbetsgivaren att samtalen inte finns nedskrivna, säger Catharina Johansson.
När en anställd kommer tillbaka från en längre tids sjukskrivning är arbetsgivaren skyldig att pröva om det går att anpassa arbetsuppgifterna så att personen klarar av jobbet utan att riskera att bli sjuk igen. Sandra Lundh säger själv att ingen satte sig ner för att diskutera arbetsbelastningen med henne när hon kom tillbaka efter stroken. Pressen var lika hög som tidigare.
Gjorde ni ingen sådan bedömning?
– Nej man har i alla fall inte nedtecknat det. Jag kan inte med säkerhet säga att vi har gjort det, säger Catharina Johansson.
Är det inte viktigt att ni tar ert ansvar för att förebygga ohälsa efter en så allvarlig händelse som en stroke?
– Det är naturligtvis jätteviktigt. Vi fortsätter rehabiliteringsarbetet och har tagit initiativ till ett nytt möte.
Sedan några veckor jobbar Sandra Lundh 75 procent, men känner att pressen är för hög. Hon ska diskutera med Försäkringskassan om hon kan gå ner i tid.
– Jag känner att jag är uppe i varv igen och är rädd för att jag ska få ett till anfall.
På Sandras begäran har enhetschefen på Hagagården beslutat att hon ska slippa all dokumentation, eftersom det stressar henne. Men hon skulle helst vilja arbetsträna en tid så att hon kan göra saker i sin egen takt.
– Finns det en fortsatt problematik måste vi såklart sätta in mer åtgärder och det har ju visat sig nu när personen gått upp i 75 procent, säger Catharina Johansson.
Flera av Sandra Lundhs kollegor beskriver också att de mår dåligt av vad de tycker är en för hög arbetsbelastning.
Är det en rimlig arbetsbelastning inom äldreomsorgen i Alingsås?
– Ja, det kan man fundera på. Det är klart vi ser att har man en stressad arbetsgrupp så ger det signaler om för tuff och hög arbetsbelastning, säger Catharina Johansson.
Hon säger att hon är medveten om att de anställda är pressade, ibland också underbemannade, men säger att förvaltningen måste jobba med de pengar de har. Bemanningen är inte låg jämfört med andra kommuner, menar hon. Därför får man hitta andra sätt att få ner stressen på. Till exempel bättre kontinuitet i bemanningen. Och så ska personalen förses med en mätsticka som registrerar hur stressade de är. På Hagagården finns sedan 2015 en handlingsplan för en bättre arbetsmiljö.
–Skärpningen i arbetsmiljölagstiftningen har ökat vår medvetenhet, säger Catharina Johansson.
LÄS MER: Stressens Sverige
I somras fick avdelningen Nolan fyra nya boende, varav en hade problem med aggressivitet. Personalen vädjade om att kommunen skulle öka belastningen succesivt, men fick veta att det var ett akut läge. Två anställda berättar att de var helt utmattade och väldigt nära att bryta ihop.
Varför lyssnar ni inte när personalen signalerar att de inte klara mer?
– Det finns en bemanningsgrund och den har vi inte frångått. Det är möjligt att man haft mer personal under en period, men man har inte haft mindre, säger Catharina Johansson.
Hon påpekar att de fyra nya boende fyllde de platser på avdelningen som stod tomma. Den ordinarie bemanningen ska räcka för en full avdelning. Personalen anser däremot att arbetsbelastningen var lagom innan de fick fyra demenssjuka till att ta hand om.
Men om många blir sjukskrivna, kan det inte vara ett tecken på för låg bemanning?
– Jag tror inte svaret är så enkelt. Jag tycker jag har försökt beskriva att det finns andra saker man kan göra.
Fotnot: Bilden är licensierad under Creative commons.