En snygg och välgjord film om hur Jackie Kennedy utåt behåller sin omtalade värdighet, men hur traumatiskt det i själva verket är dagarna efter att hennes make, president John F. Kennedy, skjutits och dött i hennes famn.

Natalie Portman ger ett ömt och övertygande porträtt av en viskpratande Jackie och Caspar Phillipson, som spelar en liten roll, är ofattbart lik John F. Kennedy.

Det är dramatiskt emellanåt, med detaljer som en blodstänkt rosa Chaneldräkt, en storgråtande Jackie som torkar blod och tårar från ansiktet för att kunna möta världen.

I övrigt är det mer stiligt än brutalt och känslosamt, förmodligen för att spegla en First ladys putsade tillvaro, men filmen som helhet övertygar inte tillräckligt och berör inte så som den borde.