Det är polskt 1960-tal. Föräldralösa Ida har vuxit upp i ett katolskt kloster. Veckan innan hon ska avlägga sina klosterlöften får hon höra att hon har en moster och reser för att träffa henne. Det blir ett steg in i en ny värld. Mostern är domare, en frigjord kvinna som röker konstant och dricker för mycket. Katolska Ida får höra att hon egentligen heter Anna och är judinna.

Tillsammans börjar de en resa för att ta reda på vart familjemedlemmarna tog vägen.

Pawel Pawlikowski skildrar såren och sprickorna från det förflutna med existentiell skärpa. Bildspråket växlar mellan att vara brutalrealistiskt och 60-talssnyggt. Ständigt i en gråskala. Det är kargt och kallt. Filmmusiken är sparsamt – men mycket effektfullt – använd.