(Socialdemokraterna skulle aldrig våga eller vilja glömma livspusselmänniskorna, och alla under Obamas halvtimme hade lite andra bekymmer än så).

Jag skriver alltså om den reklamfilm på 30 minuter som Barack Obamas kampanj köpt sändningstid till i tre av de största amerikanska tv-kanalerna (och den visades dessutom i några fler).
På bästa sändningstid, klockan åtta på kvällen här på östkusten, fick vi bland annat möta fem familjer som alla slet för att få livet att gå ihop och räkningarna betalda. Det handlade om att stressa mellan flera arbeten, att bli av med jobbet och oroa sig för ekonomin, att ha pensionerats men tvingats gå tillbaka och arbeta vid 72-års ålder för att fruns medicinkostnader blivit för höga.

Barack Obama talade om sin mor, som under den sista tiden av sitt liv när hon var sjuk tvingades engagera sig i försäkringsblanketter istället för på sina sista dagar.
Ja, det var sentimentalt emellanåt. Men det var verkliga människor och verkliga problem.
Det var det som visades förutom Barack Obama i ett kontor som liknade det han får i Vita Huset om han vinner valet.

När programmet var slut ringde Cynthia Parker, undersköterska i Philadelphia som jag träffade i våras när jag var där och skrev om primärvalet och kampanjen.
”Jag grät, Cathy, jag grät. Han är så uppriktig när han pratar om utbildning, om sjukförsäkring. Han är så uppriktig, jag kan känna det. Han kommer att klara det på tisdag! He’s gonna make it! Jag tror verkligen det.”
Jag menar inte att demokraternas Barack Obama egentligen skulle vara särskilt vänster (med svenska mått mätt). Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite vackert att han ändå vill vara det i den här filmen. Även om det är det de cyniskt har räknat ut. Även om jag är naiv och reagerar precis som jag ska på kampanjfilmen.

Det kan ju inte vara fel om de tror att det är bra att framställa honom som någon som står upp för de svaga? Det borde ju betyda att de tycker att de har en del att leva upp till om de vinner valet.
Men när jag är cynisk (istället för att de som gjort filmen är det) tänker jag bara att…
Fast när jag ska skriva det vill jag inte.
Kan jag inte, i alla fall för ikväll, få tro att alla dessa människor som sätter ett sådant hopp och en sådan tro till den här mannen inte blir alltför besvikna.