Arbetsskadeförsäkringen kan också ge ersättning för olycksfall. Där visar statistiken att betydligt fler får rätt. År 2014 var det 83 procent som fick skadan godkänd, 47 440 personer. Men en stor del av dessa fick ingen ersättning. Det beror enligt Afa på att det inte har funnits något att ersätta. Av dem som får ersättning handlar det mest om det som Afa i intervjuer kallar för ”plåsterskador”, alltså mindre belopp. 

När vi pratar med fackligt förtroendevalda om försäkringen framhåller de just olycksfallen. Det får medlemmarna ersättning för. Där finns tryggheten. 

 

LÄS OCKSÅ: Arbetssjuka lämnas utan skydd

 

Det finns många som inte skulle hålla med. En är Johanna Berger. 

– Min livskvalitet har blivit skit helt enkelt, säger Johanna Berger när hon ska sammanfatta konsekvenserna av det som hände en tisdag i oktober för 1,5 år sedan. 

Det som inte var en arbetsolycka, enligt Afa. Men som gjort att Johanna inte längre kan arbeta på det stödboende för vuxna med psykiska funktionshinder, där hon hade en tjänst som skötare.

Det var hon som hade lunchen. Samtidigt behövde en boende hjälp med tvätten, och maten den brände på spisen. Då kom matleveransen för nästa vecka. Plastbacken innehöll ett 90-tal portioner och hon visste att hon borde vänta på hjälp med att lyfta in den till kylen. Men de hade ju alla fått gå den där kursen i livsmedelshygien.

– Det var bara jag där och det var mat för en vecka, jag kunde inte riskera att den blev förstörd.

 

LÄS OCKSÅ: Så svarar LO på kritiken

 

Så Johanna tog i, de var tyngre än hon trott de där kalla köttbullarna och pannkakorna. Någonting gled fel i ländryggen, hon kände det tydligt. Dagen efter kom smärtan, i ryggen, nacken och huvudet. 

I dag förbannar hon sin lojalitet. Hon bär stödkorsett och livet har begränsats. Men någon ersättning från sin kollektivavtalade försäkring får hon inte. Hon får skylla sig själv, så känns det för Johanna.

– Det är ingen oförutsedd händelse, säger Afa, men är inte oväntat mycket tidspress det? undrar Johanna Berger.

På fackets advokatbyrå LO TCO Rättsskydd suckar Claes Jansson igenkännande. Han är chef för den enhet som hjälper försäkrade att få rätt mot Afa. För honom är Johanna Berger ett klockrent exempel på den typ av arbetsolycka som sällan erkänns.

– En anställd som lyfter tungt och skadar ryggen. Det avslår Afa på löpande band, säger Claes Jansson.

Även Arbetsskadekommissionen, som granskat arbetsskadorna på uppdrag av försäkringsbolagen, har varnat för en ”omotiverat snäv” tolkning av olycksfallsbegreppet. Särskilt när det gäller skador i samband med tunga lyft i vård­en, som ”sällan betraktas som olycksfall”. 

 

LÄS OCKSÅ: Kommunal hänvisar till politiken

 

På Afa menar analyschef Michel Normark att tolkningen av olycksfallsbegreppet har slagits fast av olika förvaltningsdomstolar. Om domstolen väljer att utvidga det så kommer Afa naturligtvis att följa det. Tillsvidare gäller villkoren i försäkringen. 

Normark menar att Afa inte har blivit hårdare i sin bedömning av tunga lyft.  Men enligt villkoren krävs något oförutsett i själva lyftet, som att man halkar, för att det ska bedömas som ett olycksfall.

– Om jag bara lyfter rakt upp och ner, då är det enligt den definition som finns inget olycksfall. Därmed inte sagt att det inte är en arbetsskada. De kan söka ersättning för arbetssjukdom om besvären består, säger Michel Normark. 

Men då är vi tillbaka till de 16 procent­en vi berättar om texten här intill: Att få ersättning för arbetssjukdom från Afa är väldigt svårt. 

På Johanna Bergers arbetsplats höjdes bemanningen till följd av olyckan. Men vad hjälpte det Johanna? 

– Man får höra hela tiden av arbetsgiv­aren att man ska utföra alla arbetsuppgift­er och att vi har en bra försäkring. Men sen när något händer så är man ute.