För första gången ser jag ett ”vanligt” drama i 3D. Och fotot är verkligen mästerligt. Wenders och hans fotograf visar verkligen hur vackra och djupa bilderna kan bli i 3D-formatet.

Men historien, som egentligen har potential, segar sig fram med träigt skådespeleri framför allt från huvudrollsinnehavaren Franco.

Författaren Tomas Eldan kör en dag på ett litet barn, som dör. Händelsen plågar honom i åratal, fast det syns inte riktigt Francos ansikte. Åren går och så småningom ska det som måste redas ut också redas ut.

Det går inte att identifiera mig med författaren Eldan och, ännu värre, inte heller sympatisera med honom. Sällan har jag sett en skådis förstöra en film så mycket som här. Wim Wenders, som en gång gav oss filmer som Den amerikanske vännen, Paris Texas och inte minst Himmel över Berlin, tycks ha gått vilse i 3D-träsket och helt glömt bort regianvisningarna.