Dennis Andersson hade jobbat som barnskötare i sex år när han en morgon i december förra året öppnade förskolan, ovetandes om att det var hans sista dag på jobbet. 

– En pappa kom in, drog in mig i ett rum, frågade vad jag gjort mot hans dotter och skrek att han skulle döda mig. Han slog mig över ansiktet och sedan gick en kollega emellan, berättar Dennis.

 

LÄS OCKSÅ: Manliga barnskötare känner sig utpekade

 

Kvällen innan hade han blivit polis­anmäld för våldtäkt mot barn. Dennis anhölls, satt inlåst i två och ett halvt dygn, förhördes och fick lämna DNA-prover. Efter tio dagar friades han från alla misstankar. Det fanns inga bevis, barnet hade inte berättat något i förhör och inget som hans kollegor berättat pekade på att han var skyldig. Men för Dennis hade livet förändrats fullständigt. 

– Det har påverkat mig jättemycket. Jag trodde att jag skulle få gå tillbaka till jobbet så fort som möjligt och när jag fick reda på att jag inte fick det så blev jag väldigt ledsen, säger han.

Han hängdes ut i sociala medier och beskriver hur han inte kunde gå till affären utan att folk stirrade. Arbetsgivaren me­nade att hotbilden mot honom var så stor att han inte kunde jobba kvar. Dennis blev uppsagd och fick tre månadslöner. Han ser förklaringen som ett svepskäl. 

– Jag tror att de bara ville bli av med problemet så fort som möjligt. 

Det märks att Dennis fortfarande har svårt att prata om det som har hänt. Men han säger att det är nödvändigt för att kunna gå vidare. Efter att han slutat på förskolan var han arbetslös, fram till nyligen då han började jobba på ett lager.

– Jag har utvecklat depression och ätstörningar och har blivit väldigt folkskygg. Och jag vill ju jobba som barnsköt­are, men både mina advokater och mina chefer sa att det kommer vara omöjligt för mig att få ett jobb som barnskötare.

Han hoppas dock att han senare i livet ska kunna återgå till barnskötaryrket.