Arbetsmiljöverket: ”Måste bli tuffare”

– Vi trodde att politikerna skulle agera när vi presenterade hur skillnaderna faktiskt såg ut. Men det gjorde de inte. Därför måste vi fundera på hur vi kan bli tuffare och även ställa krav på central nivå, säger Lena Niemi Birgersdotter som ansvarat för utvärderingen på Arbetsmiljöverket.

De senaste åren har Arbetsmiljöverket genom två projekt satsat på att granska arbetsmiljön i kvinnodominerad verksamhet. En jämförelse mellan förhållandena inom hemtjänsten och tekniska förvaltningen i 65 kommuner 2012 till 2014 visade på stora orättvisor 2013. Och de finns kvar, avslöjar en uppföljning som presenteras i dag måndag. Målet var att bidra till att jämna ut ohälsan mellan kvinnor och män, men tre år senare har kvinnornas sjuktal istället ökat kraftigt.

– Kommunerna har gjort många åtgärder på arbetsplatsnivå men det krävs förändringar högre upp om man ska komma åt ohälsan, säger Lena Niemi Birgersdotter.

Är det en nyhet för Arbetsmiljöverket?

– Jag tror det är första gången det blir så här tydligt.

Var insatsen misslyckad?

– Vi ser ju många resultat i kommunerna och det är vi stolta över. Sedan behöver vi jobba på att nå långsiktiga effekter. Men både arbetsmiljö och jämställhet är områden som är svårarbetade, det finns ett motstånd i många organisationer och det prioriteras inte.

Forskarna bakom utvärderingen menar att Arbetsmiljöverket behöver jobba annorlunda om man ska kunna bidra till att förbättra kvinnors arbetsmiljö. Och det håller Lena Niemi Birgersdotter med om. Frågan är vad inspektörerna kan göra mer inom sitt mandat. Arbetsmiljöverket kan redan idag ställa krav till arbetsgivaren på central nivå, i kommunernas fall ansvariga politiker. Men det görs sällan. Lena Niemi Birgersdotter understryker att arbetsgivaren trots allt har frihet att fördela och leda arbetet.

– Arbetsmiljöverket kan ställa krav på att politikerna ska riskbedöma sitt sätt att leda. Alltså vad det leder till.

Något arbetsgivarna centralt borde riskbedöma är enligt Lena Niemi Birgersdotter den detaljstyrning som finns i hemtjänsten.

Kan ni kräva att en kommun slopar schemaverktyg som Time care?

– Vi kan kräva att en kommun förklarar för oss på vilket sätt ohälsa förebyggs i organisationen fastän de har sådana här system.

Flera ansvariga chefer och politiker i de kommuner som följdes upp pekade ut andra förklaringar än arbetsmiljön till att kvinnor är sjuka. Till exempel att kvinnor tar större ansvar för barn och hushåll. Men Arbetsmiljöverkets rapporter visar att män som arbetar inom hemtjänsten också blir sjuka.

– Det beror på organisationen, inte på individerna. Som myndighet måste vi fortsätta skapa debatt kring det som forskningen faktiskt har visat, att män som arbetar under samma villkor som kvinnor, med hög arbetsbelastning, brister på resurser, ohälsosamma arbetstider och kränkande särbehandling, drabbas i samma utsträckning.

På Arbetsmiljöverket hoppas man att de olika satsningar som nu görs, till exempel de skärpta föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö, kommer bidra till att kommunpolitikerna tar till sig att det är förutsättningarna för arbetet som måste förändras.

– Orsakerna finns främst i hur arbetsgivaren organiserar arbetet och i det sociala samspelet på jobbet. Det går inte att förebygga ohälsa i en organisation som har obalans i vilka krav som ställs på medarbetarna och de resurser som medarbetarna har.

Kan man dra slutsatsen av er granskning att hemtjänsten också har mindre resurser att klara sig på än verksamhet inom tekniska förvaltningen?

– Jag drar den slutsatsen. Man har mindre pengar per anställd, annars skulle man inte ha så många fler anställda per chef och sakna resurser till arbetsmiljöåtgärder.

Var skillnaderna mellan kvinnliga och manliga verksamheter en överraskning för politikerna?

– Vissa av de kommuner vi presenterade resultatet för trodde vi tagit fel siffror, de kunde inte förstå att det var deras kommun det gällde. Man vill att det ska vara rättvisa förhållanden och när det inte är det vill man försöka hitta andra förklaringar till det utanför organisationen.

Intervjuade inom vård- och omsorgsförvaltningen uttrycker en besvikelse över att aktionen från Arbetsmiljöverket inte gett mer resultat. De ger fortfarande bilden av en tuff arbetsvardag som bara går ut på att spara pengar.

Vad vill du säga till dem?

– Jag önskar vi hade en magistav, men vi kan bara peka på arbetsgivarens skyldigheter. Sedan är det kommunen som arbetsgivare som ska vidta de åtgärder som behövs oavsett om vi är där och inspekterar eller inte.

Forskarnas rekommendation för att få långsiktiga effekter är att fokusera mer på kvalitet i varje enskild inspektionsinsats, vilket kräver resurser och leder till att färre inspektioner görs. Ett sätt att fokusera på kvaliteten är att åka tillbaka till arbetsplatser som har granskats och följa upp om det blivit bättre. När Arbetsmiljöverket gör sina inspektioner mynnar det ofta ut i krav på riskbedömningar och handlingsplaner.

Finns det några bevis för att det faktiskt också gör arbetsmiljön bättre, inte bara blir dokument som sätts in i en pärm?

– Om du har ett fungerande system för arbetsmiljöarbete så förebyggs ohälsa. Men det som står i handlingsplanerna måste också förverkligas i det faktiska arbetsmiljöarbetet. Därför måste vi kanske följa upp våra insatser bättre.