Rädsla, smärta och besvikelse. Rösterna växer till en förtvivlad kör, full av oläkta sår från alla barndomsår där fulla föräldrar gett ärr som aldrig läker. Susanna Alakoski, författaren till ”Svinalängorna”, berättar om sorgen som delas av så många anhöriga. Hon gör det i dagboken ”April i Anhörigsverige” där vårtecken och vardagsliv blandas med fakta och minnen av föräldrar som ständigt sviker.
Till en början gör blandningen av samtid, dåtid och refererande till experter att jag har svårt att komma in i boken. Men sedan värker en bild fram av livet som anhörig. Skildringen är stark, många kan säkert känna igen sig och någon kanske kan finna tröst.
