”Omsorg ses som en utgift medan vapen ses som en investering”
Danska Emma Holten är Sverigeaktuell med boken ”Underskott”, där hon undersöker varför kvinnor ses som ett minus i samhällsekonomin. Till KA:s läsare säger hon:
– Jag har skrivit boken till er!

Emma Holten, aktuell med boken ”Underskott”.
Emma Holten har en kronisk tarmsjukdom och låg på sjukhus när hon såg rubriken i en dansk tidning: Kvinnor är ett underskott för danska staten.
Med det syftades på att kvinnor kostar mer än de bidrar med, eftersom de är mer föräldralediga än män, har låga löner och gör ”dyra saker som att föda barn”, som Emma Holten skriver i boken.
– Jag undrade: kan det stämma? Hur bestämmer vi vem som bidrar och vems bidrag som inte räknas, frågar Emma Holten på svenska när hon besöker Stockholm.
Hennes mamma är svensk. Emma Holten är feministisk aktivist och kulturanalytiker utbildad i ekonomi.
– Vårdpersonalen möjliggör våra liv. Liksom arbete i hemmet, äldreomsorg och barnomsorg. Vi har inget politiskt språk för att någon har gjort ditt liv möjligt, man ser det som ett underskott. Och så undrar politiker varför kvinnor inte föder fler barn! Staten har konstant behov av omsorg, men den ska vara så billig som möjligt.
Vill ge mod till vårdpersonal
Med boken ”Underskott” vill Emma ge anställda i vård och omsorg argument när konsulter säger saker som ”vi sparar 2 miljoner om vi tar bort två tjänster”. Hon vill ge mod att säga: var har du fått den siffran ifrån?
– Omsorg ses som en utgift medan vapen ses som en investering.
Emma understryker att vi inte mår bra i ett samhälle som bara värderar ekonomi och konsumtion, i stället för att betrakta familj, lugn, natur och konst som ett rikt samhälle.
– Det är påfallande stor psykisk ohälsa i rika länder. Folk mår åt helvete! Det är hemskt att folk vaknar och inte känner sig värdefulla.
Vad vill du säga till KA:s läsare i vård och omsorg?
– De är livsförebilder både i en omsorgskris och en klimatkris. Den här boken är en hyllning till alla som jobbar i omsorgen. Ja, de är offer, vi är alla offer, men jag tycker mer synd om män som jobbar 50 timmar i veckan och inte hinner vara med sina barn. Så varför idealiserar vi mäns liv?