Sanna Löfgren är en vanlig svensk ung kvinna med två barn. Hon jobbar som lärare och har skrivit en barnbok om fisar. Hon har också ett arabiskt namn och levde sina första år i Palestina. Hennes mamma lärde henne att aldrig stå vid fönster. Det hände att Sanna gjorde det ändå, och såg en man med vapen utanför. Hon klarade sig eftersom mamman även lärt sina barn att falla till marken.

I Sverige kom familjen till Gotland, ett paradis för barnet Sanna.

– Jag hörde fågelkvitter i stället för bomber och skott, berättar hon.

Veteranen Maj Wechselmann

Med utgångspunkt i den karismatiska Sanna och hennes familj har veteran-regissören Maj Wechselmann, i dag 83 år, valt att berätta Palestinas moderna historia från palestiniers perspektiv. Bakom politik och krig finns vanliga människor som bara vill leva och ha mänskliga rättigheter. 

Filmen slutar i det pågående kriget, med filmklipp av bombade skolor och sjukhus från nyhetsrapporteringen. Få som har sett bilderna tror nog på en framtid för Gaza.

Hade tjänat på nyanser

I förbifarten nämns hur många israeler som Hamas har dödat, detta hade gott kunnat utvecklas för nyansernas skull. Hamas har inget med vanliga palestinier som Sanna att göra. 

Det är tack vare Sanna som filmen tillför något till det vi redan vet eller tror oss veta om kriget. Hjärtskärande blir det när hon säger att många som bor i Gaza tror att omvärlden inte vet vad som pågår, eftersom vi inte sätter stopp för det.

”Sanna från Nablus” har premiär på Folkets bio 8 mars.