Omsorgsarbetare bjuds in i roman från 1800-talet

– Det har uppstått lite för stort avstånd mellan finkultur och populärkultur. Jag ser alltid min mamma som min publik. Hon var mattant, ett ord hon använde med stolthet, och hon ska aldrig känna sig dum eller främmande, säger Stefan Åkesson.

Han är konstnärlig ledare för scenkonst-gruppen Poste Restante och regissör för nya föreställningen ”Wuthering, wuthering heights”.

Poste Restante utmanar normer i teatern genom att besökaren är både huvudperson och mottagare. På det sättet utforskar de komplicerade ämnen. Den här gången gäller det makt, offer och förövare och tar avstamp i romanen ”Svindlande höjder”, skriven av Emily Brontë på 1800-talet, som kretsar kring dessa ämnen.

Vill hitta språk för tyst kunskap

– Skådespelare är inte alltid bäst på den här formen. Vi jobbar ofta med personer från andra yrken och den här gången bjuder vi in omsorgspersonal. De är tränade i att möta människor och utvecklar metoder för att få till ett jämlikt möte. Det är ofta en tyst kunskap och jag som regissör skulle gärna vilja hitta ett språk för den. Risken är att kunskapen blir osynliggjord om vi inte kan sätta ord på den, säger Stefan.

Lokalen i Slakthuset i Göteborg är spöklikt dimmig och mörk, och vid premiären av ”Wuthering, wuthering heights” blir jag en deltagare och inte journalist. Klädd i korsettblus med spetsärmar och matchande vit långkjol går jag in i rollen som Cathy i ”Svindlande höjder”.

Jag har ännu inte läst den klassiska romanen av Emily Brontë men det spelar ingen roll, jag har just fått en guidning genom romanens nyckelscener. Mitt emot mig sitter romanens andra huvudperson, Heathcliff, spelad av Stefan.

– Säg förlåt! Säg förlåt, ryter han.

Inspirerad av psykologi

Han frågar om han ska bli mer aggressiv och jag nickar. Jag ska vara tyst i scenen och utforska känslor av maktlöshet och skuld men jag förnimmer något annat. Jag upptäcker att tystnaden ger mig ett övertag.

Det får mig att tänka på en vän som är kommunalare. Hon hade en chef som kunde skälla på personalen i tid och otid. Min vän bemötte detta med tystnad.

– Det var intressant, säger regissören Stefan Åkesson dagen därpå när lokalen är upplyst.

Metoden för utforskandet har teatergruppen hittat på själva och kallar den förkroppsligad läsning, inspirerad av metoder från psykologin som går ut på att känslor uppstår i kroppen.

Under några föreställningar bjuds omsorgspersonal in att delta gratis (se faktaruta) och får svara på en enkät före och efter föreställningen. Resultaten ska hjälpa teatergruppen i sitt fortsätta arbete och de ska även skriva en bok om deltagarbaserad scenkonst. 

Vårdtagaren kan uppleva undersköterskan som en maktperson medan undersköterskan upplever sig som underställd den hon ska ge omsorg.

Undersköterskan och makt

Varför just omsorgspersonal?

– Undersköterskor exempelvis är intressanta. Vårdtagaren kan uppleva undersköterskan som en maktperson medan undersköterskan upplever sig som underställd den hon ska ge omsorg. Det beror inte på personerna utan på att samhällsapparaten skapar maktpositioner. 

Producenten Kajsa Antonsson tillägger:

– Det händer ju att vårdtagare blir väldigt arga.

Hon har själv jobbat i hemtjänsten – en plats där makten rör på sig då det är vårdtagarens hem men vårdarens arbetsplats. Dit gick hennes tankar när hon utforskade scenen då Cathy ligger döende i den antika säng som finns i rummet. Liggandes orörlig och oförmögen att tala kunde Kajsa komma i kontakt med känslor som kan finnas hos vårdtagarna. 

– Vi vill ta reda på om en konstnärlig upplevelse kan påverka en person i sitt yrke, säger Kajsa.