Brandutbildad hemtjänstpersonal kan rädda liv: Många kan inte ta sig ut om det börjar brinna

Senast om fem år vill MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, att antalet personer som omkommer i bränder inte är fler än 60 per år. Men de senaste åren har antalet legat stadigt runt 100 personer varje år.

Efter en dödsbrand hos en hemtjänsttagare i Surahammar i fjol uppdaterade kommunen sina riktlinjer för brandsäkerhet. Bland annat har personalen sedan dess gjort en genomgång av brukarnas brandskydd i hemmet. 

– Det visade sig att många hade brandvarnare men många saknade batteri, säger Sara Sävström, undersköterska inom hemtjänsten i Surahammar. 

Gemensamt för de flesta dödsbränder i Sverige är att det inte har funnits en fungerande brandvarnare, enligt en myndighetsrapport. Dessutom visar statistiken att minst en tredjedel av dessa bränder har orsakats av rökning. 

– Vi har också många äldre rökare, och vi ser ju brännhål lite här och var, säger Sara Sävström. 

Men många kommuner kontrollerar inte brandsäkerheten i brukarnas hem. Det visar en genomgång som KA har gjort. Bara 12 av 31 kommuner som svarade på vår enkät svarade ja eller delvis på frågan. 

Ansvarar för egna brandskyddet 

Trots att antalet äldre ökar, växer inte antalet platser på äldreboenden, som har helt andra krav på brandskydd, i samma takt. Det innebär att fler gamla blir kvar i sina hem, trots att de inte alltid klarar sig så bra ensamma. 

I hemmet ansvarar man själv för sitt brandskydd. Där väger den personliga integriteten tyngre och ingen kan tvingas att brandsäkra sitt hem. 

– Men det är där problematiken ligger, att det är så många som inte klarar av det här – att bära det ansvaret, säger Jenny Dahl, vid räddningstjänsten Östra Götaland, och menar att utöver faran för sig själv innebär det också indirekt att man utsätter hemtjänstpersonal och eventuella grannar för risker. 

Hon jobbar specifikt inom området ”särskilt riskutsatta” och utbildar bland annat hemtjänstpersonal i brandskydd kopplat till utsatthet och sårbara grupper. 

Den största skillnaden hemtjänstpersonalen gör tack vare utbildningarna är det förebyggande arbetet – innan det händer något – snarare än att de släcker bränder, förklarar hon. 

Fick en tankeställare 

Tidigare i år fick Sara Sävström och hennes hemtjänstkollegor i Surahammar gå en liknande praktisk utbildning. Förutom att prova att använda brandsläckare och filtar i skarpt läge, gick de också igenom en checklista med risker som gav de en riktig tankeställare: 

 – Vi kom fram till att det är många som ändå inte kommer att kunna ta sig ut själva om det börjar brinna, säger hon, och tillägger: 

– Man kanske inte kan bo kvar om det är så. Många gånger är anhöriga medvetna om det, men det här har vi ändå lyft nu. Vi vet ju alla hur snabbt en brand går. 

Måste ha en plan 

Här måste kommunerna verkligen se till att det finns ett system för att ta riskbedömningen vidare, anser Jenny Dahl. Annars kan personalen hamna i en tuff sits när de ser ännu tydligare hur sårbara individerna är – utan att kunna göra något åt det. 

– Var tar jag vägen om jag ser att det finns en risk? Vad har vi för rutiner? Vart ska det här ta vägen för att få till en åtgärd? Annars finns det risk att det bara hamnar i en (risk)analys, säger hon. 

Många kommuner tar brandriskerna inom hemtjänsten på allvar och utbildar sin personal i brandsäkerhet, enligt KA:s genomgång. 

En del har brandsläckare i sina bilar, och de flesta blandar teori med praktiska övningar. 

Däremot varierar det stort i hur ofta utbildningsinsatserna sker. Medan Sandviken väljer att ha praktisk utbildning varje år, sker liknande bara vart femte år i Värnamo. 

Längre tid än två år mellan gångerna är problematiskt, då man inte bara kan se det som repetition, tycker Jenny Dahl: 

– Om man ser på hur stor omsättning det är av hemtjänstpersonal i dag så kommer ju hälften av gruppen vara ny vartannat år – så det är ju oerhört viktigt, för det kanske är ny kunskap för de nyanställda. 

För Sara Sävström har utbildningen varit en riktig ögonöppnare. 

– Nu kan vi vara med och förebygga det på ett helt annat vis. Det har vi inte gjort tidigare.