Efter succén i Mölndal: Nu sprids kortare arbetstid till fler

De automatiska skjutdörrarna öppnas och ut kommer Helene Martin i operationsdräkt. Hon drar av sig munskyddet och berättar att hon är alldeles svettig.   

– Vi håller på med fötter i dag, säger hon till Arbetet.

Det innebär att ”fotdoktorn” är på plats. Andra dagar kan det vara ”axeldoktorn” eller ”protesdoktorn” som ska operera. Hon behöver byta om till nästa operation snart, men kan prata i några minuter.    

”Som att dona i ett garage”

Helene Martin, som har jobbat på Sahlgrenskas ortopediska operationsavdelning i Mölndal i 18 år, jämför sitt jobb med att dona i ett garage. Det handlar om ”tunga grejer”.  

– Tänk dig att du håller på att snickra, borra och såga, säger hon.  

Här är det axlar, fötter, höfter och ryggar som lappas och lagas. Som operationssjuksköterska ansvarar Helene Martin bland annat för steriliteten.

Det är adventstider när Arbetet besöker sjukhuset. Hyacinter samsas med ljusstakar och på köksbänken i personalrummet ligger blanketter till ett jullotteri fullklottrade med namn.

Undersköterskan Pamela Heintze, som också jobbar på avdelningen, berättar om många tunga lyft. Det är bland annat instrumentgaller och röntgenmaskiner som ska lyftas eller flyttas på.  

– Några vägde på skoj allt inför en dukning till en höftoperation och beräknade att de totalt lyfte 250 kilo, säger hon.  

Tunga ben

Även patienterna kräver krafttag. Trots att hjälpmedel finns, leder omständigheterna i operationssalen ibland till långa statiska lyft.   

– En telefon i sig väger inte mycket, men om du står och håller den i fem minuter blir den tung. Då kan du föreställa dig hur det känns att hålla ett ben, som kanske väger tjugo kilo, i tio minuter, säger Pamela Heintze.   

Den tuffa arbetsmiljön var ett tungt vägande skäl till att införa kortare arbetsdagar för tio år sedan. Avdelningen brottades med höga sjuktal och stor personalomsättning. Man tvingades hyra in många bemanningssköterskor.  

Numera är de 150 sjuksköterskor och undersköterskor på ortopeden som jobbar enligt vad som kommit att kallas ”Mölndalsmodellen” – en idé som kom från medarbetarna på avdelningen, och som inspirerar vårdchefer runt om i landet.  

Väntar på politiska beslut

Bland annat har Region Östergötland tagit efter och experimenterat med kortare arbetstider på operationsavdelningarna i Norrköping och Linköping. De har byggt en egen modell anpassad efter verksamheten.

Det tvååriga pilotprojektet med 34-timmars veckor avslutades i september. Johnas Aronsson, vårdenhetschef på Vrinnevisjukhuset i Norrköping, berättar i ett mejl att de jobbar på med kortade arbetstider i väntan på politiska beslut.   

Även Stockholmsregionen ska starta ett liknande pilotprojekt hösten 2025. 200 miljoner kronor har avsatts till projektet i den senaste budgeten. Totalt 1 400 anställda – anestesisjuksköterskor, operationssjuksköterskor och undersköterskor – kommer att få 34 timmar i veckan med bibehållen lön.  

Avdelningen på Mölndals sjukhus ligger före. Arbetstidsmodellen, som har sin grund i ett pilotprojekt, blev permanent 2018. Henrik Andersson var nytillträdd som vårdenhetschef när han skrev på avtalet. Fördelarna slog ut nackdelarna i utvärderingen av projektet.  

– Vi kunde visa på en positiv trend med lägre personalomsättning, lägre sjuktal, hög rekrytering och ett effektivare arbete, vilket innebär att vi gör fler operationer per år.  

Lunchen bortförhandlad

I praktiken fungerar det så att sjuksköterskorna och undersköterskorna jobbar fem intensiva sex timmars pass per vecka. All tid ska gå till patientarbete. Lunchen är bortförhandlad, men det finns möjlighet att ta en kortare fika under arbetstiden.

Det finns ingen extra tid för att lägga schema, kolla mejl eller gå på möten under de här passen. I stället har medarbetarna två timmars utvecklingstid i veckan. Totalt ligger veckoarbetstiden på 32 timmar.   

Den enda nackdelen som Pamela Heintze kan identifiera är att kontakten med kollegorna minskat när lunchpausen skrotats. Henrik Andersson berättar att förändringen inte passar alla, vissa föredrar att köra längre pass och jobba färre dagar.

För att få ihop schemat behövde 15 sjuksköterskor anställas. Men kostnaden måste vägas mot ökad produktion och minskad personalomsättning, menar Henrik Andersson. Det är dyrt att anställa och lära upp personal. Lägre sjuktal innebär också färre vikarieinhopp.  

– Allt det måste vägas samman. Om det på slutraden blir ett plus eller minus är det omöjligt att säga. Men att vi har positiva siffror i alla delar tycker jag är skäl nog till att behålla modellen. 

Genom åren har han fått en del telefonsamtal av nyfikna chefer som ber om råd. Han påminner dem om att det är viktigt att det finns tydliga skäl till att kapa arbetstiden.   

– Det är viktigt för mig att belysa att kortare arbetstider inte löser alla problem. Det är fortfarande lika viktigt att jobba med arbetsmiljön. 

Han påminner även dem om att det är viktigt att från början ha diskussioner med fackliga organisationer så att det råder samsyn.  

Närmar sig pensionen

För både Helene Martin och Pamela Heintze, som närmar sig pensionsålder, har den kortare arbetstiden inneburit att de orkar jobba heltid.  

– Man återhämtar sig på ett annat sätt. Det sliter inte så mycket på kroppen. Trots att jag jobbar i ett högt tempo är jag inte helt slutkörd när jag kommer hem, säger Pamela Heintze.   

Helene Martin är övertygad om att hon hade gått ner i tid om inte arbetstiden hade kortats. Nu slipper privatekonomin få sig en smäll. Hon håller för munnen, tvekar om hon ska berätta när hon vaknade i morse.  

– Jag vaknade klockan tio.  

Hon låg och drog sig i sängen. Tog en kopp kaffe i lugn och ro. Läste Göteborgs-Posten och julpyntade, vattnade blommorna. 

– I går kunde jag åka förbi min faster för adventsfika efter att jag slutade jobbet halv tre. Det hade inte fungerat tidigare. Då kom jag hem och var helt slut.  

Klockan närmar sig tre på eftermiddagen och i fikarummet samlas en efter en för att ta en kort paus på den långa hörnsoffan.

”Får så mycket mer privatliv”

Arbetstiden var ett avgörande skäl till att narkossjuksköterska Solen Taher, som slänger i sig en medhavd matlåda, sökte sig hit för ungefär ett år sedan.  

– Man får så mycket mer privatliv. Man orkar mer. Man vill ju vara mer hemma än på jobbet, och nu är man faktiskt det, säger hon.  

Karin Rydén, narkossjuksköterska, som även hon slagit sig ner i soffan, instämmer.  

– Det blir en bättre jämvikt mellan jobb, fritid och familjeliv, säger hon. Eftersom man har ork och lust över till annat blir det roligare att gå till jobbet.  

Hon tillägger att det finns fördelar med att arbetspassen är olika. Ibland hinner man göra saker före jobbet, ibland efter. Man kan gå till tandläkaren, till frisören och handla mat när majoriteten inte gör det. Och slippa rusningstrafik när man tar sig till och från jobbet.  

”Superbra”

Även operationssjuksköterskan och narkossjuksköterskan Nail Seffo, som jobbat här sedan 2005, upplever den (förkortade) kortare arbetstiden som ”superbra”.  

– Man hinner träna, hinner till affären, hinner laga mat, och så vidare. Man orkar mycket mer. Stressar mindre. Listan är lång, säger han.  

Många sjuksköterskor och undersköterskor Arbetet pratar med på avdelningen är överens om att kortare arbetstider borde införas på bred skala inom vården. Skälet: för att klara av ett helt arbetsliv.   

Det är dags för nästa fot. I operationssalen mittemot fikarummet ligger en nedsövd man med benen uppe i vädret i en lyftsele. Helene Martin är redo med sin verktygslåda. Den är fylld med ”kniv, gaffel och pincett”. Sedan ska hon ge läkaren ”borrmaskinen, skruvmejseln och skruvarna” vid behov.  

– Jag tror att alla skulle må bättre av att jobba på det här sättet, säger Helene Martin och syftar på arbetstidsmodellen.   

Hon tvättar händerna och försvinner in.

Artikeln är tidigare publicerad i Arbetet som tillsammans med KA och fem andra titlar ingår i LO Mediehus.