”Jag vill ha makt över mitt schema – cheferna måste sluta toppstyra”
Cheferna toppstyr och lägger scheman som inte fungerar. Det måste få ett slut. Det är dags att de i grunden ändrar sin syn på personalen och ger oss inflytande över våra scheman, skriver undersköterskan Lotta Johansson.
Lotta Johansson.
Många chefer verkar vara rädda att ge personalen inflytande över schemaläggningen. De verkar inte vilja ta till sig goda idéer som kan utveckla verksamheten framåt, de lyssnar helt enkelt inte på personalen. Detta är ett tydligt tecken på ”mikromanagement”, där chefer toppstyr precis allt i verksamheten utan att till exempel ta hänsyn till personalens arbetsmiljö.
I kommunal verksamhet finns det ytterligare ett problem som handlar om att personerna som sätter budgeten för olika verksamheter inte har någon som helst insikt i hur det fungerar på ”golvet”.
En stor varningsflagga
Det verkar som att när budgeten sätts så tittar de bara på antalet brukare/hyresgäster i verksamheten, och sätter budget och personaltäthet efter det. Den stora varningsflaggan för detta är att de återkommande, år efter år, totalt ignorerar vilka diagnoser och funktionsvariationer brukarna har eller om de kräver dubbelbemanning.
Detta i sin tur leder till en för liten bemanning i verksamheten. Det leder till scheman som ger alldeles för lite återhämtning, med många arbetsdagar i sträck med en dag ledigt emellan. Med de nya reglerna för dygnsvila krävs det definitivt mer personal för att få hållbara scheman som personalen orkar jobba efter.
De behöver ge tillbaka inflytande till personalen när det gäller schemaläggning eftersom det är personalen på ”golvet” som har bäst insyn i verksamheten.
I stället för att satsa på mer personal i verksamheterna – som skulle få bort en ohållbar arbetssituation och minska både korttids- och långtidssjukskrivningarna – väljer arbetsgivarna att betala konsulter för att hitta på så kallade hälsoscheman. Det är ytterst märkligt.
Dessa scheman verkar se personalen som maskiner i en fabrik, utan ett liv utanför arbetet. Problemet med detta är att maskinerna i en fabrik får service för att maskinen ska kunna fortsätta utföra sin tilltänkta arbetsuppgift. Det får inte personalen som jobbar inom vård och omsorg. Vi får i stället höra att det inte finns pengar i budgeten för mer personal.
Ge oss inflytande över schemat
Budgeten som sätts borde spegla verkligheten i just den verksamheten den är lagd för, men så ser det oftast inte ut. Förutom de så kallade hälsoscheman verkar vissa kommuner nu anamma centraliserad schemaläggning, vilket innebär att de som lägger schemat är ännu längre ifrån verksamheten de lägger scheman åt. Helt fel väg att gå!
Som det ser ut kommer det att fattas ofantligt mycket vård- och omsorgspersonal framöver. Arbetsgivarna måste i grunden ändra sin syn på personalen. De behöver ge tillbaka inflytande till personalen när det gäller schemaläggning eftersom det är personalen på ”golvet” som har bäst insyn i verksamheten. Ge personalen utrymme att utvecklas i sina yrkesroller. Det skulle göra yrket mer attraktivt.
