Diskrimineringen ökar och får förödande konsekvenser
Varför löper kvinnor med funktionsnedsättning fem till sex gånger högre risk att dö i bröstcancer, undrar Emma Missne.
Alla er jag arbetat med under åren. Allt ni lärt mig. Ständigt dessa nyheter om hur ni diskrimineras.
I Socialstyrelsens senaste lägesrapport kan vi läsa att antalet insatser till gruppen med funktionsnedsättning under flera år har ökat, men sedan 2021 minskar i stället antalet insatser. Minskningen bara under 2023 var nästan 13 procent.
Högre risk att dö
Det konstateras att kvinnor med funktionsnedsättning löper fem till sex gånger högre risk att dö i bröstcancer jämfört med övrig befolkning. Dels anses detta handla om möjligheter till kommunikation kring hälsa, men dels om att vården inte är anpassad för denna grupp.
Bara hälften så många personer med intellektuell funktionsnedsättning och diabetes får behandling med blodfettssänkande läkemedel i jämförelse med andra diabetespatienter.
Vem vården är anpassad efter och vem som får vård och tillgång till stöd och hjälp när det behövs visar oss vem samhället är byggt utifrån. Det berättar för oss hur normen ser ut och vad status betyder.
I bakgrunden ligger den, naturligtvis outtalade, frågan om vem som är en riktig människa och vem som inte är det.
Låg status smittar
Jag tänker på alla människor jag arbetat med under åren. På alla er med extra behov av stöd och hjälp. På alla otroligt smarta människor med speciella resurser. Ni som inte får synas, vars förmågor inte tas vara på och vars röster alldeles för sällan, om någonsin, hörs.
Socialstyrelsens rapport visar på konsekvenserna av att se människor primärt som kuggar i ekonomiska hjul. Där vissa sektorer ses som tärande, där människor med behov av hjälp och stöd ses som mindre värda.
Där personalen som återfinns inom dessa sektorer har låg status därför att status smittar, såväl uppåt som nedåt.
Brist på rättvisa
Målen om jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning framstår alldeles för ofta som vackra ord snarare än verklighet.
Vilket stöd utsatta människor får, i vilken grad inkludering, självbestämmande och rätten till värdiga liv får styra är en fråga för oss alla. Det handlar om oss alla, vi kan alla skada oss, vi kan alla komma i ett läge där vi är i behov av hjälp.
Hur vi ser på människor med utökade behov handlar inte om de människorna, det handlar om hela samhället, om oss alla. Det handlar om rättvisa och om bristen på rättvisa.
Att skapa ett samhälle för oss alla gynnar i förlängningen de allra flesta av oss.