Undersköterskeyrket är ett av de mest centrala och viktiga yrkena inom vården. Varje dag möter undersköterskor människor i behov av omvårdnad och stöd, ofta i deras mest sårbara stunder. 

Trots det är den praktiska erfarenheten som nya undersköterskor får under sin utbildning försvinnande liten jämfört med andra praktiska yrken. Detta är en allvarlig brist som påverkar både kvaliteten på vården och arbetsmiljön för våra nyutbildade kollegor.

För lite praktik i utbildningen

I snart 40 år har jag arbetat som undersköterska och varit fackligt aktiv. Under denna tid har jag sett kraven på nya undersköterskor öka betydligt. En nyutbildad undersköterska får i dag endast 15 veckors praktisk erfarenhet under sin arbetsplatsförlagda lärande (APL). Detta känns långt ifrån tillräckligt för att förbereda dem för de komplexa och krävande uppgifter de ställs inför.

I yrken som snickare och målare finns det en etablerad lärlingsperiod som måste uppfyllas innan man kan anses färdigutbildad. Perioden regleras genom avtal och innebär att lärlingarna får lön och alltid har en handledare till hands. Handledaren ger stöd och ser till att lärlingen inte utsätts för risker eller gör allvarliga misstag. Det skapar en trygg och effektiv inlärningsmiljö där nyutbildade yrkespersoner kan växa in i sina roller.

Det är kanske dags att vi tar lärdom av hur andra praktiska yrken har strukturerat sin utbildning och införa en liknande modell för undersköterskor.

För undersköterskor ser verkligheten annorlunda ut. Nyutbildade undersköterskor förväntas ofta från första dagen kunna ersätta en erfaren kollega. I bästa fall erbjuds en kort inskolning, men sedan förväntas de klara av sitt arbete självständigt. Ofta har arbetsgivaren lika höga förväntningar på en ny medarbetare som på en som har flera års erfarenhet. Det skapar en osäker arbetsmiljö där nya undersköterskor riskerar att göra misstag som kan påverka patienternas hälsa och säkerhet negativt.

Ta lärdom av andra praktiska yrken

En undersköterska arbetar med människor, vilket borde ställa högre krav på erfarenhet och praktisk kunskap. Mycket av arbetet innebär anpassning efter individens behov och att dra nytta av den tysta kunskap som endast tid och erfarenhet kan ge. Därför borde vi fråga oss: Varför har inte undersköterskor en mer omfattande praktik eller lärlingstid som en del av sin utbildning?

Det är kanske dags att vi tar lärdom av hur andra praktiska yrken har strukturerat sin utbildning och införa en liknande modell för undersköterskor. En lärlingsperiod skulle innebära en viktig investering i både vårdyrkets framtid och i kvaliteten på vården. Låt oss ge våra nyutbildade undersköterskor den bästa möjliga starten på deras yrkesliv genom att erbjuda dem den praktiska erfarenhet och det stöd de förtjänar.