Jag förlorar 15 000 på att kunna svenska
Alla som har barn i skolåldern vet att det svenska skolsystemet är helt orimligt. Jag vet inte varför jag hade den något naiva tron att kompetensutvecklingsutbildningen till undersköterska skulle vara annorlunda, skriver Hillevi Wahl.
– Var inte bara den här utbildningen en felsatsning? frågade min exmake.
– Nej, verkligen inte!
Hur kan utbildning och kunskap någonsin vara en felsatsning? Jag lär mig massor, hela tiden. Även om det kanske inte riktigt var det som jag trodde. Låt mig ge tre exempel:
Lärdom 1: När jag efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen fick besked om att jag får omställningsstudiestöd i 44 veckor (hurra!), och dessa pengar skulle betalas ut efter åtta månader – så visade det sig att det fattades 50 poäng, trots att Kompetensutbildningsinstitutet (KUI) bedyrat att kursplanen var på 100 procent.
När jag frågade KUI:s kursansvariga om varför fick jag veta att 50 poäng grundläggande svenska alltid ingår i kursplanen. Eftersom jag kan svenska, togs kursen bort, och därmed förlorade jag 15 000 kronor i studiebidrag.
Finns inte tillräckligt med pengar
Lärdom 2: Varje ny tremånaderskurs jag pluggat, inom ämnen som psykiatri, omvårdnad, funktionsförmåga och funktionsnedsättningar, hälso- och sjukvård, social omsorg, gerontologi och geriatrik, har börjat med en gedigen genomgång av omsorgstagarens rättigheter och vårdens och samhällets skyldigheter.
Vilket är fantastiskt fint och bra i teorin, men tyvärr inget som någon instans har möjlighet att leva upp till i verkligheten, i takt med en alltmer åldrande befolkning. Det kommer inte att finnas tillräckligt med pengar, kunskap och personal för att det ska funka.
Egentligen kanske de här kurserna är till för de anhöriga, funderar jag i stället, för att de anhöriga ska kunna veta vilka rättigheter de de facto har och därmed kunna stå starkare i den tuffa kampen? Det vore faktiskt inte helt dumt.
Egoistiskt att inte ta hand om sig själv
Lärdom 3: Jag är mer motiverad än någonsin att göra allt jag kan för att slippa bli beroende av vård och omsorg. Därför var mitt nyårslöfte att jag ska göra allt som står i min makt för att hålla kroppen frisk och stark länge.
För är det något jag har lärt mig så är det att det inte är egoistiskt att ta hand om sig själv.
Tvärtom – det är en viktig samhällsinsats.
