Jag har snart arbetat 10 år i vården. Jag började som outbildat vårdbiträde inom hemvården för att senare läsa till undersköterska och nu till specialistundersköterska i palliativ vård.

Under mina yrkesår i hemvården, på sjukhuset och nu på vård och omsorgsboende har jag mött människor i olika livssituationer. En del gånger har liv gått att rädda andra gånger har tiden stannat till vid sista andetaget.

Närvaro det som behövs

I mitt yrke behöver jag snabbt växla om likt en kameleont som byter färg, för varje möte med en annan människa är unikt. Jag har varit med om stunder jag aldrig kommer glömma. Stunder av tacksamhet, glädje och sorg. Stunder av gemenskap vid kaffebordet. Stunder då det enda som hjälper är att hålla om och våga stå kvar när tillvaron rasar samman. För i vissa stunder hjälper inga ord utan endast fysisk närvaro. 

Att finnas där oavsett är det viktigaste. Att visa empati samtidigt som professionalitet är en konst. Att ha fingertoppskänsla i möten med andra människor är något jag inte har läst mig till utan något jag har fått lära mig själv. 

Om vi ska orka visa omsorg för de som behöver oss, för den gamle som behöver hjälp med omvårdnaden, eller den närstående som behöver stöd i kaoset behövs det personal.

Ibland stannar tiden och då behöver vi personal känna att vi också kan stanna upp för att finnas där. Om vi vårdpersonal ska orka torka tårar, krama om, vara ett stöd i kaoset, skratta, samtala, dela mediciner, fika, städa, diska, laga mat, baka, ge läkemedel… Då kan ni politiker inte ta bort tjänster och låta oss jobba för två.

Vi behöver vara fler – inte färre

Om vi ska orka visa omsorg för de som behöver oss, för den gamle som behöver hjälp med omvårdnaden, eller den närstående som behöver stöd i kaoset behövs det personal. I vissa stunder är det otänkbart att lämna någon. Då måste det finnas utrymme att få vara kvar utan att känna sig stressad över andra arbetsuppgifter. 

Vi behöver höra något annat än att det fattas pengar, vikarier och att det är tungt i vården. Jag tror att de flesta inom mitt yrke vet att verkligheten är så men vi som jobbar är också människor. Vi behöver personalvård, förkortad arbetstid och mer personal. 

Våga vägra nedskärningar

Så tänk några varv till innan ni drar in tjänster. De tjänster som är viktigare att lägga pengar på än fina tavlor och dyra spa-resor. Tjänster som måste finnas där för att stötta och hjälpa de människor som behöver det som mest. 

På min arbetsplats har det i nuläget inte sparats in på personal. Men jag vet att det förekommer på många andra arbetsplatser och jag läser artikel efter artikel om hur det dras in på tjänster på äldreboenden och inom hemtjänsten runt om i landet.

Det är dags för politikerna att våga vägra nedskärningar i äldreomsorgen.