I min förra krönika skrev jag om att det var en glädjekick att plugga till undersköterska. Mycket tack vare eminenta lärare.

När jag skriver den här krönikan har en lysande lärare fråntagits alla inplanerade kurser på vår utbildning. Hon försvann mitt i en kurs och hann knappt säga hej då till oss studenter.

Hur kunde allting bli så fel, så fort? Under kursperioden augusti till oktober var det inte mycket som blev rätt för oss distanselever.

Redan innan vi gick in i vår första praktikperiod, på sex veckor, så ifrågasatte vi hur vi skulle kunna plugga 100 procent samtidigt som vi gjorde 100 procent praktik.

”Det där brukar ordna sig”, var svaret vi fick. ”Det går bra att gå undan på praktikplatsen och plugga”, sa skolan. Och vi litade på det. Big mistake.

Supertufft heltidsjobb

Redan första dagen på min praktik på ett demensboende med multisjuka människor, så insåg jag att det inte skulle bli möjligt att ”gå undan och plugga” vare sig fysiskt eller mentalt.

Bara att vara ute i den verklighet som är så långt ifrån alla vackra ord som vi möter i läroböckerna, är ett supertufft heltidsjobb. Resten av dygnet behövs till att försöka smälta allt och ställa om huvudet.

”Ber ni mig slarva med studierna, för att klara av praktiken?”

När jag bad om stöd från skolan, för att jag inte fick KUI:s glädjeschema att gå ihop, fick jag gång på gång höra att jag ”inte skulle vara så ambitiös”.

”Ber ni mig slarva med studierna, för att klara av praktiken?”

”Vi förväntar oss att en vuxen människa kan klara av att planera sina studier. Du kunde till exempel ha använt veckorna innan praktiken började, till att läsa in kurserna.”

Min kropp sa ifrån

En vuxen människa. Jojo. På två veckor förväntades jag alltså läsa in minst 600 sidor kursmaterial, plus egen research och dessutom göra samtliga kursuppgifter för hela tvåmånaders-perioden? Tycker Academedia verkligen att det är ett hållbart upplägg?

Ja, jag är ambitiös. Jag får A i betyg på alla mina kurser. För att jag tycker att det är roligt att lära mig nya saker, och för att undersköterskeyrket är viktigt. Men det här kursupplägget var sjukt. Min kropp sa ifrån. Jag blev sjukskriven.

”Nästan alla hade det jättekämpigt psykiskt och fysiskt i er grupp”, säger en lärare, som verkligen försökte stå upp för oss elever.

Inga besked från CSN

Nu, i perioden efter, ska vi enligt kursupplägget bara plugga 50 procent. Vilket tydligt visar att det måste ha funnits möjlighet för en intelligent schemaläggare att flytta minst en kurs till den här perioden.

I stället sitter har jag just nu massor av ledig tid till att fundera om jag ens kommer kunna ha råd att fortsätta plugga, eftersom jag fortfarande, drygt 7 månader efter första ansökningsdag och 6 månader efter studiestart inte har fått besked om jag ens får något omställningsstudiestöd från CSN. Den vuxna människan i mig tror tyvärr att svaret är ”nej”.