Det sägs att bok nummer två är den svåraste en författare kan skriva. Vissa håller säkert med, andra inte. Men jag vågar gissa att om debutboken blir tokhyllad och prisad så skriver sig nog inte tvåan av sig själv direkt. 

En sådan författare är Stina Stoor. Hon var en ung sjukpensionär från Västerbotten som slog kritiker och läsare med häpnad med sin novellsamling ”Bli som folk” 2015. Det sades bland annat att hon har en helt egen röst och att hon förnyat den svenska novellkonsten. Stora ord alltså.

I dokumentären ”Sagor slutar så – en film om Stina Stoor” av Elin Berge (finns på SVT Play) berättar Stina Stoor om den svåra skrivkrampen som kom som ett brev på posten efter hyllningsorden. Hur ska hon kunna skriva något som motsvarar förväntningarna? Hon berättar om sin uppväxt och sin psykiska ohälsa.

I högklackat och galaklänning

Vi får också glimtar av ett kontrasternas liv: Stina iklädd blåställ och med motorsåg i händerna framför sitt röda hus i Balåliden – Stina i högklackade skor och galaklänning på svenska palatset i Istanbul. Hon har gift sig med en svensk diplomat och i palatset har hon våndats framför datorn när hon försökt skriva.

Som barn drömde Stina Stoor om att bli prinsessa. Visst låter hennes liv som en osannolik saga – men på samma gång smärtsamt verklig.