Majgull Axelsson inspirerades av Lilla hjärtat i sin nya roman

– Det misstaget vi har gjort är att vi har utgått från att föräldrar alltid vill sina barns bästa och gör sina barns bästa, säger Majgull Axelsson, där vi sitter i hennes ljusa och stilrena vardagsrum i villan på Lidingö.

I sin nya roman ”Svalors flykt” skriver hon:

Sverige hade nämligen inte alls varit ett så barnvänligt samhälle som politikerna påstod, utan ett föräldravänligt samhälle.

Som så många av oss blev Majgull starkt berörd av flickan som kallades Lilla hjärtat, som togs ifrån sin fosterfamilj och placerades hos de biologiska föräldrarna där hon blev misshandlad, förgiftad av narkotika och sedan dog av skadorna. ”Svalors flykt” är inspirerad av Lilla hjärtat, men det är en fiktiv historia.

Huvudpersonen pluggar till undersköterska

Huvudperson är 17-åriga Zadie som pluggar till undersköterska och lever i ständig rädsla för sin biologiska familj. Hennes lillebror dödades i likhet med Lilla hjärtat och Zadie har flyttat mellan många familjehem under sitt liv. Periodvis har hon tvingats att bo hos sina biologiska föräldrar.

– Jag vill ifrågasätta att föräldrar ges sådana oerhörda rättigheter till sina barn. Föräldraskap är ju vad man gör – inte vad man en gång har bidragit med i sängen. Det ska bli intressant att se om det blir någon verklig förändring, säger Majgull och syftar på lagändringen lex Lilla hjärtat.

Det går inte att ta miste på att Majgulls hjärta klappar för samhällets maktlösa, i synnerhet barn. Under intervjun berättar hon om sina barnbarn och ställer frågor om min dotter. I sina romaner har hon ofta skrivit om barn som är särskilt utsatta, exempelvis barn i familjehem, adoptivbarn och barn på institutioner.

Varifrån kommer ditt engagemang för utsatta barn?

– Jag kan inte riktigt svara på det. Stryk fick jag ju, som nästan alla ungar på 1950-talet, men aldrig i någon stor omfattning. Men redan som barn tänkte jag på min egen maktlöshet. Jag fick inte bestämma vilken frisyr eller vilka kläder jag skulle ha och det var viktigt för mig. Jag identifierar mig med de utsatta barnens maktlöshet.

Tydlig skrivrutin i vardagen

Majgull reser sig från soffan för att kasta en boll till hunden Svea, som är van vid att få leka med författaren på eftermiddagarna. Skrivrutinen är tydlig: måndag till fredag skriver Majgull fram till 12.30 iklädd en ”sjavig gammal klänning”. Gärna i mörker, för koncentrationens skull. Hon skrattar roat åt att Ikea har en mörkläggningsgardin som heter Majgull. Efter lunch blir det uppiffning, hundpromenad och läsning.

Numera har Majgull uppnått pensionsålder och ser pensionen som ett lyxigt arbetsstipendium som trillar in varje månad. Sedan det stora genombrottet med ”Aprilhäxan” 1997 har hon kunnat försörja sig som författare. I grunden är hon journalist och har bland annat jobbat på fackliga tidningar (se faktaruta). 

Som författare debuterade hon med en faktabok om barnarbete och den följde hon upp med dokumentärromanen ”Rosario är död” om sexhandel med barn. Sedan dess är det romaner hon har skrivit, men alltid med utgångspunkt i brännande samhällsfrågor.

– Jag måste ha något som jag går igång på. Jag försökte att skriva en kärleksroman en gång men jag somnade under första kapitlet. Det är liksom inte min grej.