”Herr direktör! Varför måste vi avstå bra villkor och högre lön?”
Många kommunalare tjänar så lite att när inflationen slår till pratar vi om existensminimum. Ändå är det vi som ska ta ansvar: inte begära kompensation, inte begära högre lön, skriver Theresia Andersson.
Vem ska ta ansvar för inflationen? Är det bara arbetstagarna som ska ta ansvar, inte kräva kompensation för höjda matpriser, elräkningar, drivmedel, hyror, lån?
Jag ser och hör ingen annan som får till sig det. Det är vi arbetstagare som får höra: ”tänk på att om ni vill ha högre lön så spinner ni på inflationsspiralen”. Det vet vi. Men gäller inte det alla?
Vd:arna kräver kompensation
Problemet är att vd:arna för de stora matjättarna, elbolagen, enskilda politiker, fastighetsägarna behöver inte ta ansvar. De kräver däremot kompensation för sina omkostnader.
Våra omkostnader, vad är de värda? Vi betalar redan ett högt pris när arbetsmiljön blir allt sämre i verksamheterna. I arbetsgivarens verksamheter. Arbetsgivare som vill att vi ska ta ansvar för inflationen.
Många kommunalare tjänar så lite att när inflationen slår till pratar vi om existensminimum. Valet står mellan att betala hyran eller att kunna ställa mat på bordet. Vad skulle du välja?
De som drabbats hårdast i en inflation är de som inget har. Och där finns Kommunals medlemmar. Många kommunalare tjänar så lite i dag att när inflationens konsekvenser slår till, pratar vi om existensminimum. De har så lite kvar att leva på att valet står mellan att betala hyran eller att kunna ställa mat på bordet. Vad skulle du välja?
Stå tyst med kepsen i hand
Få av våra medlemmar har en buffert att ta av när det är knapra tider och nu finns det absolut ingen möjlighet att påbörja ett sparande.
Vi fick en klapp på axeln och applåder under covid, men inte högre lön. Nu är det inflation, då ska vi avstå kompensation och högre lön. Kanske bäst att hålla tyst, stå med kepsen i hand och säga ”God dag herr direktörn”.
