På scen har berättelserna kokats ner till tre karaktärer. Vi möter två undersköterskor och en sjuksköterska när pandemin brutit ut. Karin Blixt har letat efter folk som jobbat inom omsorgen till arbetet med produktionen. Iva-undersköterskor har hjälpt till med koreografin. För att komma åt underliggande tankar och känslor används drömscener, säger Karin Blixt.

– Det kan vara rädslan för att ha smittat någon med covid. Det vara rösten som jagar dig och säger att du är en dålig mamma som inte har tid och kraft till din familj. På scenen har vi möjlighet att dela erfarenheter som går bortom orden. En emotionell resa som många var med om, med raseri, sorg och frustration.

Ett sätt att hantera upplevelser

Det började med ett omsorgsjobb. Regissören, manusförfattaren och skådespelerskan Karin Blixt vikarierade som vårdbiträde på ett demensboende i Göteborg när pandemin svepte in över Sverige. Först trodde ingen att sjukdomen skulle nå hit, berättar hon, men snart började bråken om skyddsutrustning.

– Munskydden kunde återanvändas, fick vi höra: häng ett munskydd på dörren till den som är covidsjuk, ta på dig när du går in bara. Ingen visste hur det smittade, men reaktionen från arbetsgivaren var ju inte att ”därför får ni extra skydd”, utan ”vi vet inte hur det här funkar, så det behövs nog inte”. 

Karin Blixt
Regissören Karin Blixt.

Karin Blixt hade jobbat inom omsorgen förut, men nu blev det fler timmar, och pandemin ställde saker på sin spets. Upplevelserna blev starten på det arbete som nu mynnat ut i föreställningen ”Ängel?”.

Vardagen inom omsorgen fick henne att vilja skriva, säger Karin Blixt, den ”rymmer så sjukt mycket drama” och sätter spår.

– Att börja rota i det här, intervjua människor som jobbar i omsorgen, göra scenkonst, det blev mitt sätt att hantera det.

Arbetet blev också ett sätt att knyta ihop två bitar av hennes eget liv, omsorgen och scenkonsten.

– Jag såg att de två delarna hör ihop jättemycket, det jag gör på scen är så påverkat av det jag upplevde i omsorgen. Det jag trodde var ett kneg var inte det på det sättet, utan en del av vem jag är.

Värderas olika

Karin Blixt började samla berättelser, pratade med folk som jobbar på boenden, som personliga assistenter, i hemtjänsten, på iva, med företrädare för Kommunal. Hon funderar över hur omsorgen värderas, berättar om ett exempel från pandemin. 

– Du jobbar på ett boende med en person som har symptom och ska till sjukhus, du får inte ha munskydd. Men när du lämnar personen blir du mött av ambulanspersonal i gasmask. Det här är något flera har nämnt, varför fick de skydd? Vad är det för skillnad på dem och oss?

– Svaret på den frågan är att det är absolut ingen skillnad, men det värderas väldigt olika, vi värderas olika.

”Ängel?” har premiär den 9 februari och spelas fram till den 2 mars på teater Cinnober, Göteborg. Bakom pjäsen står konstgruppen Stollar Bollar. På scen syns Karin Blixt, Anette Sevreus och Emeli Jansson.