Årets kulturhändelse

Sveriges första kommunpoet, Jimmy Alm.

Bok: ”Sveriges första kommunpoet” av Jimmy Alm

Tranemo skaffade en egen kommunpoet och proffstyckarna i Stockholm (och några till) gick i taket. 

Men det är en fantastisk idé med en kommunpoet. Jimmy Alms arbete handlade om att dikta om människor, platser och sådant som hände i Tranemo kommun och att hålla skrivar-workshops med invånarna (KA åkte dit för att intervjua honom).

Nu är det ettåriga projektet slut. Jimmy har skrivit sin sista dikt som kommunpoet och nu kommer boken ”Sveriges första kommunpoet” som följer projektet från början till slut.

En kulturgärning

I boken finns dikter om ridklubben, betongfabriken, enskilda kommuninvånare, den lokala konstklubben, ishallen, den kooperativa förskolan och lokalpolitiken. De blandas med konstnärliga tolkningar av dikterna – och inte minst av Jimmy Alms dagboksanteckningar under året.

Det är fantastisk läsning och en sann kulturgärning. 

Dagbokstexterna följer projektet från idé och drev i medierna till möten med människorna om vars liv och vardag han diktar. Han funderar och analyserar sitt och andras arbete, om skrivande och hur samhället ser ut.

Att närma sig en fotbollsplan

Det kan vara funderingar kring att dikta en fotbollsplan, om att närma sig den som om han skulle lära känna en ny människa: 

Varför finns fotbollsplanen, vilka använder den och vad längtar den efter, en ny läktare? Vem klipper gräset och hur ofta? Jag hoppas kunna belysa något i varje dikt som kan väcka nya tankar 

Han funderar över föreningarnas eldsjälar (lever vi i eldsjälarnas sista tidevarv?) och att vara del av en familjs födelsedagsfirande (där hans dikt om födelsedagsbarnet framförs som present).

Jag blir både berörd och rörd under läsningen. Kanske är det precis som traktens präst kommenterar hans arbete, att det Jimmy Alm arbetat med är en sorts sekulär själavård och bikt.

Från kuk och epa till diktande

Den biter till och med på högstadiekillarna som släntrade förbi när Jimmy höll öppen workshop på gymnasiet. De var inte särskilt intresserade av poesi men kände förstås till artiklarna om vad projektet ”kostade” och undrade varför han inte hade en bättre bil när han hade så mycket pengar. Förutom en diskussion om skatter och egenavgifter började killarna delta i workshopen. Först skrev de kuk, epa-traktor. Men de var med. Och de stannade kvar:

Det roliga var att när de väl fått ur sig de mest provokativa orden, så kom helt andra uttryck. En av de mest minnesvärda raderna från dagen var: 

Tranemo vill inte att du är du 

Tack Tranemo och tack Jimmy Alm. Det här är årets mest hoppfulla bok.

Vi lottar ut fem exemplar av ”Sveriges första kommunpoet”. Vill du vara med i utlottningen? Skicka ett mejl till tavling@ka.se (senast 30 november).

Hjärtskärande ensamhet i äldreomsorgen


Dokumentärfilm: De sårbara av Rebecka Rasmusson. Finns att se på SVT-play.

Undersköterskan och dokumentärfilmaren Rebecka Rasmusson tar med sig kameran till det äldreboende där hon vikarierar. Det heter Hammarbygården och ligger i Jämjö, Blekinge. Här får vi möta de gamla som berättar om sin vardag och minnen av ett liv som var länge sedan. 
Det är ett dokument över ensamheten i att bli gammal. 

Gösta som fyller hundra år gratuleras med hundra röda rosor, men det han mest av allt vill ha är att någon lägger sin hand i hans. ”Jag skulle så gärna vilja hålla i handen, en lång stund”, säger han och trevar över bordet efter mänsklig närhet. 

Hatar ensamheten

Elsa, som vid sitt fönster varje dag betraktar människorna som på gatan utanför går förbi, på väg till affären, till ett möte, mitt i livet. Hon hatar den säger hon, ensamheten. Personalens ömsinta vård skildras i bakgrunden, den tröst och sällskap de ger. 


Filmen är lite rörig och jag saknar en fastare berättelse. Men det är en angelägen insats att låta de gamla komma till tals. En påminnelse om alla de människor vi som inte jobbar i äldrevården alltför ofta glömmer bort. 

Årets Ivar Lo-pristagare – David Ericsson

David Ericsson

Författarskap: David Ericsson

Författaren och långtradarchauffören David Ericsson – som är mest känd för novellsamlingen ”Truck stop” som var hans debut 1999 – tilldelas Fackföreningarnas Ivar Lo-pris på 125 000 kronor. Hans senaste roman ”Den fredlösa” gavs ut i våras.

Han prisas för att hans moderna arbetarlitteratur uppmärksammar och gestaltar förändringar i arbetslivet. I motiveringen lyfts fram att ”debutboken Truck stop (1999), noveller, romaner och krönikor kan liknas vid en road movie, där resan både sker på vägarna och i karaktärernas inre – med täta avfarter som stavas solidaritet och säkerhet, spänning och svek.”

David Ericsson är också känd för sitt arbete för bibliotek längs vägarna, vägkrogsbiblioteken