Veckans kulturtips v 37
En välgjord och spännande tv-serie om en spelskandal, en låt som andas feminism och rock’n’roll och en dokumentär om produktiva författaren Joyce Carol Oates där hon faktiskt visar att hon kan vara rolig. Här kommer veckans kulturtips.
Spännande och baserat på verkligheten
Tv-serie: ”Spelskandalen” på SVT och SVT play.
Saknar du det svenska 90-talet? I så fall ska du ge den nya SVT-serien “Spelskandalen” ett försök. Den verklighetsbaserade berättelsen kretsar kring det stora bedrägeriet 1990 när statliga Tipstjänst blev lurade på miljoner.
Ja, det låter kanske inte jättehett. Men redan i det första avsnittet står det klart att serien inte ska underskattas. Detta är en välgjord, spännande och underhållande dramatisering som ibland påminner om Netflix-snackisen “Clark”. Dock på en betydligt mer realistisk nivå.
I skrivrummet hos Joyce Carol Oates
Film: ”Joyce Carol Oates – A body in the service of mind”. Premiär: 16 september på Folkets bio
Det är något förtrollande över Joyce Carol Oates. Hon skriver så bra och samtidigt så mycket. Hennes allvarsamma framtoning till trots visar hon sig vara rolig. I dokumentären ”Joyce Carol Oates – A body in the service of the mind” får vi veta mer om hennes engagemang i samhällsfrågor, som hon skriver in i sina romaner (och på Twitter): våld, klass, kvinnors villkor, rasism och miljöförstöring.
Den svenska regissören Stig Björkman lärde känna Joyce Carol Oates för många år sedan och allt sedan dess har han försökt övertala henne om att få göra filmen. Till slut gick hon med på det, vilket jag är glad för. Det är ett fint porträtt av författaren. Utdrag ur hennes böcker läses av skådespelaren Laura Dern. Man blir sugen på att läsa mer!
Bubblande feminism – i musikform
Låten: ”Mina tjejer” med Hey Gloria.
Till skillnad från riksdagsvalet 2018 har jämställdheten varit en mindre viktig fråga i valet 2022. Om du är precis som mig, och saknar den där bubblande feminismen och alla samtalen, är det ett hett tips att lyssna på låten “Mina tjejer” med Hey Gloria.
Det relativt okända bandet beskriver sig själva som ett experimentellt alternativ med en stor dos rock’n’roll. Bara den beskrivningen låter ju spännande, eller hur?