”Utsatta ungdomar utnyttjas i debatten”

Jag arbetar som fritidsledare på en grundskola i Biskopsgården i Göteborg. Ett område som ibland beskrivs som ett ”utsatt område”. 

Bortom rubrikerna i förorten

Nyheter

Nu inför valet använder sig vissa politiker av skolor, områden och ungdomarna som bor där för att vinna populistiska poäng. Men de presenterar sällan någon politik för hur de ska förbättra samma ungdomars möjligheter. Ger de några svar handlar de oftast om straff. De handlar inte om hur vi kan ge ungdomarna verktyg så att de klarar av både grundskola och gymnasieskola. 

Alla bär vi olika ryggsäckar

Skolor i ”utsatta områden” används som slagträ för att understryka utsattheten i området. När skolan i ett sådant område beskrivs är det en sak som nästan alltid nämns, att väldigt många elever inte kommer in på ett gymnasium. Samt att de elever som kommit in på gymnasiet har svårt att prestera och ta studenten med godkända gymnasiebetyg. 

I den bästa av skolor skulle verksamheten kunna kompensera alla barn för vad de än saknar i sina ryggsäckar när de kommer till skolan. Utan att beröva de barn som inte behöver kompenseras något. 

Där jag jobbar är det ofta samma grupp som sedan blir föremål för socialtjänsten och som tidigt dyker upp i polisens arbete kring unga och narkotika eller våldsbrott. 

Jag var själv ett sådant barn vars ryggsäck hade gott om språklig och social skolning, men som saknade förutsättningarna att lära mig att läsa och skriva som de andra barnen. 

Jag hade velat att politiker konkret beskrev hur man ska klara av att möta elever med större kognitiva utmaningar. Elever som har svårt med koncentration, uppmärksamhet och planering. Där jag jobbar är det ofta samma grupp som sedan blir föremål för socialtjänsten och som tidigt dyker upp i polisens arbete kring unga och narkotika eller våldsbrott. 

För stora elevgrupper

Ett trendigt ord som nästan har blivit synonymt med godhet är ”integrering” i skolan. Att det goda och rätta är att låta elever med stora svårigheter att hänga med i undervisningen ändå sitta med och vara en del av det ”friska”. 

Min erfarenhet är att de elever som känner sig otillräckliga försöker göra om klassrummet till något som inte ställer så höga krav genom att på olika sätt förstöra undervisningen. Eller fejka att de förstår. Kraven på lärarna blir ofta så stora att de den övriga gruppens undervisningskvalitet avtar som följd. Antingen för att eleven faktiskt försöker och då ta upp så mycket tid för läraren eller genom att eleven bråkar sig ur klassrummet. Oavsett så blir det ofta inte fråga om någon integrering i slutändan. Barngrupperna är helt enkelt för stora för att lärarna ska kunna möta alla barn ”där de är”. 

Det jag vet är att vi inte kan fortsätta att låta så många elever misslyckas i skolan utan att ens ge dem förutsättningar att lyckas.

Skolan behöver förändras strukturellt för att stötta dem som förr hamnade i obs-klasser eller särskilda undervisningsgrupper för att de presterade sämre i skolans krävande miljöer. 

Det behövs en ny skolform

Det behövs en skolform som befinner sig mellan grundskolan och grundsärskolan. En skola med personal som kan möta den uppgiften. Exakt hur denna alternativa grundskola skulle se ut är jag inte kompetent att avgöra, men att utreda detta vore inte svårt.

Det jag vet är att vi inte kan fortsätta att låta så många elever misslyckas i skolan utan att ens ge dem förutsättningar att lyckas. Om vi utgår från att alla människor vill känna sig kompetenta och bidragande är en sådan här reform nödvändig.