”Minutschema – diktatur eller delaktighet?”
Vi har blivit bestulna på vår yrkesstolthet. En av orsakerna är att det är någon annan som planerar vår arbetsdag. Varför inte låta oss göra planeringen för det dagliga arbetet, skriver Olga K Roos och Annelie Fritzon.
Hemtjänstens arbetsmiljö skapar ständig stress och en känsla av otillräcklighet. Varje minut under ett arbetspass är inplanerad och tiden och förutsättningar till oförutsedda händelser finns helt enkelt inte. Det mest basala under ett arbetspass, som att ha möjlighet att gå på toaletten, dricka vatten eller äta, måste springas in för att arbetspasset ska kunna avslutas i tid. Det är ständig stress.
Detta är verkligheten för oss.
Varför inte låta oss planera?
Vi har blivit fullständigt bestulna på vår yrkesstolthet. En av orsakerna är att det är någon annan som planerar vår arbetsdag. Någon som i teorin räknar ut hur lång tid olika insatser ska ta. Varför inte låta dem som är proffs, det vill säga vi själva, göra vår egen planering för det dagliga arbetet. Det skulle skapa bättre arbetsmiljö och bättre omvårdnad för dem som är mottagare av omsorgen.
Arbetsgivaren, i vårt fall Malmö Stad, menar att ”tillitsbaserad styrning och ledning” ska genomsyra verksamheten. Det bygger bland annat på att medarbetarnas och chefernas kompetens och stora engagemang varje dag ska tas tillvara.
Kontroll, detaljstyrning och minutbaserade scheman sänder signaler om att den som arbetar i verksamheten har ett ansvar att enbart göra det man blir tillsagd att göra.
Tyvärr finns det en påtaglig kultur inom äldreomsorgen som bygger på något helt annat än tillit. Kontroll, detaljstyrning och minutbaserade scheman sänder signaler om att den som arbetar i verksamheten har ett ansvar att enbart göra det man blir tillsagd att göra.
Man kan undra om minutschemat skapar diktatur eller delaktighet?
Varför vill de ha oss till robotar?
God omvårdnad och hög kvalitet går inte att digitalisera eller minutstyra. Varför vill arbetsgivaren att vi ska arbeta som robotar? Vi styrs av ett ständigt tickande av sekunder och minuter. Varför kan vi inte få tiden att utföra omvårdnaden för den äldre på ett stressfritt sätt?
Vi möter dagligen medlemmar som arbetar inom hemtjänsten i Malmö. De vittnar om att glädjen är borta. Medlemmar som tidigare älskat sitt arbete har idag har en klump i magen inför varje arbetspass. Medlemmar som vittnar om att all ledighet går åt till att återhämta sig inför nästa arbetspass.
Kommunal har tagit fram en rapport som heter ”Rätt bemanning”. Den rapporten borde alla läsa. Där framgår att 37 procent av personalen i äldreomsorgen anser att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Över en tredjedel av de svarande anser att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för de äldre, minst någon gång i veckan. Knappt hälften, 45 procent av de svarande, anser att de dagligen har förutsättningar att ge en god omsorg och tillgodose de äldres individuella behov.
”Nu går det inte längre!”
Vill arbetsgivaren förlora sina erfarna, plikttrogna medarbetare? Som valt sitt yrke med hjärtat. Nu går det inte längre! Vad ska vi göra för att arbetsgivaren ska lyssna? Vilken annan yrkeskategori hade accepterat att arbeta under sådana förhållanden? Att ge medicin till en brukare inklusive barriärvård, det vill säga ta på och av all skyddsutrustning och ha fem minuter till sitt förfogande, ja då är det inte konstigt att Kommunals medlemmar går sönder.
Det är dags att arbetsgivaren tar sitt arbetsmiljöansvar. Att ni visar allvar med att ni vill att kulturen och arbetet ska vila på tillit och att ni värnar om arbetsmiljön i alla lägen.
