Droger, sex och diskriminering. Berättelsen om Billie Holiday liknar många andra legendarers liv. Skillnaden är att hon var kvinna och trots att hon ofta beskrevs som en av grabbarna så blev hon dubbelt utsatt. Hon sjöng ofta med band där alla andra musiker var vita. När de turnerade sov de andra på hotell och hon i turnébussen eftersom hon inte släpptes in på grund av sin hudfärg, när de åt köpte hon ofta en extra burgare som sparades i handväskan för att hon inte visste när hon bli insläppt på en restaurang nästa gång.

Samtidigt levde hon i stormiga förhållanden där hon både blev slagen och slog själv. Hon prostituerade sig tidigt och redan innan hon fyllt 15 år sålde hon också andra unga tjejer till torskar. Det hade varit lätt att stanna där i det stormiga berg- och dalbanelivet, men Billie går längre än så. Regissören och manusförfattaren James Erskine har kommit över journalisten Linda Lipnack Kuehls inspelade researchmaterial till en aldrig utgiven bok om Billie Holiday. Under 1970-talet lade hon ner många år på att komma nära alla de som kände henne bäst och intervjua dem. Det finns en tillit i tonen mellan henne och Billie Holidays barndomsvänner och bandkollegor som är ovanlig, särskilt när det handlar personer som har blivit idoler för generationer.

Lipnack lyckades till och med få poliser och FBI-agenter, som förföljde Holiday när drogmissbruket eskalerade, att berätta öppet om tillslagen och relationen till henne. Erskine låter känslan av närhet spela mot bilder och filmklipp från arkiv på ett sätt som gör att det nästan känns som Billie Holiday själv berättar sin historia för oss som tittar. Men han använder sig också av Linda Lipnack Kuehls eget liv. Under arbetet med boken identifierade hon sig själv med Billie Holiday och frågan är om hon inte kom lite väl nära en del av dem hon intervjuade.

Själv blev hon mer och mer tveksam till om boken skulle ges ut, men tog aldrig något beslut innan hon dog 1978. Nu används inspelningarna och hennes nyfikenhet och förmåga att fråga de mest förbjudna frågorna gör att Billie Holidays musik får en djupare dimension för den som sett filmen. Garanterat!