Sylvia Plath, hon som tog sitt liv genom att stoppa huvudet i ugnen? Tyvärr har författaren Sylvia Plath till stor del levt vidare genom sitt självmord. Nu kommer två böcker som fokuserar på fler sidor av författaren.

2003 utkom Sylvia Plaths dagböcker på svenska. Mitt unga jag drogs till dem och överraskades av hur mycket livsglädje det fanns i dem och vilket otroligt språk författaren hade, även i sina privata dagböcker. Jag älskar att återvända till dem, lite i taget då boken innehåller drygt 800 sidor. Nu släpps dagböckerna i en nyutgåva samtidigt som Elin Cullhed ger ut romanen ”Eufori”.

Genom titeln förstår man att Elin Cullhed vill ge en annan bild av Sylvia Plath, som var en person som pendlade mellan såväl eufori som en dragning till döden. Det tragiska är att hon i den tid hon levde inte kunde få adekvat hjälp för sin psykiska sjukdom. Elin Cullheds Sylvia är en litterär fantasi men efter att ha mött dagböckernas verkliga Sylvia känns hon bekant och blir verklig. Dessutom är Cullheds språk ofta lika njutbart som Plaths. 

Romanen handlar om Sylvia Plaths sista år i livet, 1962, ett år som är så viktigt och inte bara för att det är hennes sista. Den amerikanska författaren har flyttat med sin brittiska make, poeten Ted Hughes, till ett kargt och ödsligt Devon.

Sylvia saknar det livliga London. Hon ska snart slå igenom med sin roman ”Glaskupan”. Hon skriver de dikter som senare ska ges ut efter hennes död med titeln ”Ariel”. Hon är lycklig och levande när hon skriver. Och när hon föder barn. Men hon lider av svårigheten att få ihop tillvaron med två barn och sitt skrivande.

Maken Ted tar sig tiden på ett mer självklart sätt. Det pågår ständigt en kamp mellan makarna och äktenskapet faller bitvis sönder. Det är plågsamt att läsa hur Sylvia går under. Och vi vet ju hur det ska sluta, men tack och lov har Elin Cullhed utelämnat det den här gången.