Lovette Jallow sätter rasism på agendan

I höstas kom Lovette Jallows bok ”Främling i vita rum”. Hon berättar om det utanförskap som har präglat hennes liv som svart kvinna – i skolan, på arbetsplatser, i media, bland feminister och personer med autism. Hon skriver också, på ett lättillgängligt sätt, om vad strukturell rasism och vithetsnorm innebär och förklarar många andra begrepp.

–  Ett exempel på strukturell rasism är att Sverige inte är homogent, men arbetsplatserna är väldigt homogena. Vithetsnormen utgår från att vit hudfärg är det normala även i ett samhälle som statistiskt sett inte är homogent. 25 procent av invånarna i Sverige har en eller två föräldrar som är födda utomlands men så ser det inte ut på de flesta arbetsplatser.

–  På grund av vårt utseende eller religion stöter vi på hinder i vardagen som är helt osynliga för människor som inte berörs.

Lovette Jallow växte upp i Gambia hos sin mormor som var politiker och entreprenör. Som elvaåring flyttade hon till sin mamma i Sverige. Efter flera jobb i fastighetsbranschen arbetar Lovette i  dag heltid med antirasism på olika sätt. Hon föreläser och håller workshoppar. Hon har grundat den ideella organisationen Action for humanity, som sprider kunskap och stödjer människor som utsätts för rasism.

Lovette Jallow har blivit en viktig röst i kampen mot rasism. Hennes två Instagramkonton har tillsammans 150 000 följare. Hon har fått flera priser för sitt arbete, bland annat Raoul Wallenberg-priset.

Hennes drivkrafter är sprungna ur hennes uppfostran av driftiga, svarta kvinnor – men också ur hennes autism.

–  Om jag känner passion för rättvisa tänker jag inte på att det kommer att skapa dålig stämning. Jag har ingen motvilja mot dålig stämning och det tror jag absolut ligger i min diagnos. Och jag hyperfokuserar och samlar massa fakta innan jag uttalar mig om något.

Jag gick med för att min mamma tyckte det var väldigt viktigt att ha uppbackning från facket. Men de förstår inte alltid problematiken kring rasism och diskriminering, det behöver de jobba med.

Hon är alltså inte rädd för att folk ska bli arga, men något helt annat är förstås att hon har fått ta emot mängder med hot och hat. Något som gjort att hon valt att kliva av rollen som aktivist, även om hon fortsätter att arbeta med sina hjärtefrågor både ideellt och yrkesmässigt.

Hon är ständigt upptagen. Hon vill gärna svara på intervjufrågorna via mejl, på grund av sin autism, men mellan hennes många telefonmöten lyckas vi till slut få till ett telefonsamtal också.

Till Action for humanity vänder sig bland annat människor som blivit utsatta för rasism på jobbet. Lovette uppmanar dem alltid att gå med i rätt fackförbund, personerna i fråga vet ofta inte om att det finns ett fack som kan hjälpa dem.

–  Det är en relevant målgrupp att nå ut till. Facken behöver tänka: Vilka kampanjer kör vi, vilka skolor besöker vi, för det finns en bortglömd målgrupp.

Lovette var själv medlem i Kommunal när hon i senare tonåren jobbade i äldreomsorgen.

–  Jag gick med för att min mamma tyckte det var väldigt viktigt att ha uppbackning från facket. Men de förstår inte alltid problematiken kring rasism och diskriminering, det behöver de jobba med. Facken har inte varit jättebra på att se att det är skillnader i lön på grund av hudfärg.

Lovette understryker att det inte bara ska finnas personer som speglar landets befolkning ”på golvet”, lika viktigt är att det finns i ledningar och styrelser.

–  Annars är det som att ha en styrelse av män som ska jobba med kvinnofrågor.

Lovette anlitas av en mängd olika företag för att jobba med mångfald och inkludering på arbetsplatser. Trots att det finns mycket att göra känner Lovette hopp för antirasismen.

–  Samtalet har legat under ytan länge, men det senaste året har samtalen trappats upp. Man börjar inse att svarta människor inte begär något oöverkomligt.