Francis, en immigrant från Guinea-Bissau, kommer till Berlin efter en olycksfylld flykt, vad det verkar. Efter ett bråk på jobbet han lyckats få, tvingas han söka hjälp hos den kriminelle småfixaren Reinhold, en man med psykopatiska drag och osunt förhållande till kvinnor.

Detta är alltså Döblins roman filmad på nytt. Förra gången det hände var 40 år sen när mästerregissören Rainer Werner Fassbinder med sitt 15 timmar långa mastodontverk skrev tv-historia.

Här är berättelsen placerad i nutidens Berlin och huvudkaraktären Franz är i stället Francis. Borta är förstås då de politiska stämningarna, osäkerheten inför den katastrof som komma skulle i dåtidens pre-nazistiska Tyskland. Kvar är kärnberättelsen om en man som vill vara god men hela tiden dras mot undergången.

Det är storslaget filmat och regissören tar vara på berättelsen, som påminner inte så lite om ett grekiskt drama. Samtidigt är det som att hans enda idé är att placera historien i nutida kontext. Han borde ha passat på att utveckla kvinnokaraktärerna lite mer.

Längst dröjer sig porträttet av fifflaren Reinhold kvar, en sorglig skepnad som man både roas av och fruktar om vart annat.