Förverkliga drömmen att skriva

Att skriva har nästan blivit en folk­rörelse i Sverige och det ges ut många böcker om skrivande. En av de senare heter ”Tag och skriv!” och innehåller texter av 14 författare som delar med sig av tips och tankar kring skrivande. 

Författaren Åsa Linderborg har skrivit en text om att skriva självbiografiskt – ”en av de mest aggressiva handlingar man kan utföra” kallar hon det. Ändå har hon valt att göra det mer än en gång, hur kommer det sig?

– I andra sammanhang försöker jag vara en sjyst människa. Men när det gäller mitt skrivande blir jag väldigt egoistisk. Jag tror att det är så författarskap fungerar för många människor. De flesta gör romaner av sina liv men jag väljer att skriva ut namn, jag gör det för att jag vill vara sann.

Kommunalaren Maria Richardsson har skrivit två böcker för unga vuxna och är nu aktuell med ljudboken ”Våroffer”, första delen i en deckar­serie som bara ges ut som ljudbok. Nu skriver hon på
andra delen.

Innan hennes andra bok gavs ut sade hon upp sig från jobbet som måltidsbiträde utanför Skövde. 

– Jag kände att jag var tvungen att satsa på skrivandet, annars skulle det nog inte bli av. Jag vill försörja mig på skrivandet och jobbar för att komma dit. 

Efter deckarserien vill Maria skriva i fler genrer, som barnböcker och feelgood. 

Vad har du för tips till andra som vill skriva?

– Ta dig själv på allvar. Jag kände mig frustrerad för jag ville så gärna skriva en bok. Jag gick runt och väntade på att få tiden. Men min man sade till mig att se till att boken blir skriven. Man måste ta sig tid.

Maria och hennes man planerade vecka för vecka vilken kväll det passade bäst att han tog hand om hem och familj – så att Maria fick skriva. Hon tipsar andra att se över när de skulle kunna få loss tid. 

– Jag såg det som ett jobb. Man måste räkna med att dra in på något, man kanske inte kan titta på tv varje kväll.

– När jag jobbade i skolköket gick jag upp halv fem och skrev en timme innan jag åkte till jobbet. Det funkade för mig. Jag hade lättare att skriva då , för på kvällen var jag för trött. 

Medan Maria hackade grönsaker i skolköket kunde hon tänka ut scener till sitt manus. Då gick det snabbare när hon väl satte sig för att skriva.

Åsa Linderborg delar också med sig av sina skrivtips.

– Man ska inte tänka att man ska skriva från första till sista sidan. Man ska skriva lite här och där. Man kan skriva av sig sina minnen i små moduler. Sedan ser man vad man ska utveckla.

– Sedan har jag ett tips från Klas Östergren och det är ett par bra promenadskor. Det är när man promenerar som man kommer på saker, så man ska alltid ha med sig papper och penna. 

Om man skickar sitt manus till förlag ska man vara beredd på att få vänta länge på svar – och att få många nej, säger båda författarna. 

– Men man ska inte ge upp, säger Åsa Linderborg. I ett följebrev ska man skriva max tio rader om vad boken handlar om. Kan man inte sammanfatta på tio rader så har man problem med boken.

Maria Richardsson säger:

– Se till att manuset är så bra som möjligt. Jag tycker det är viktigt att anlita en lektör innan man skickar iväg manuset. 

Åsa Linderborg säger att alla har något intressant att berätta och uppmanar alla som vill skriva att börja.

– De enda som kan skildra det nya arbetslivet är människor som arbetar. Jag skulle vilja läsa om hur människors arbeten har automatiserats och hur det är att bo i en glesbygd som avbefolkas.