”Jag kan inte undvika om någon hostar på ansiktet”

Klockan är sju på morgonen i ett bostadsområde i Grimsta i västra Stockholm. Biltrafiken är redan igång och utanför en lokal där två hemtjänstföretag har kontor tar flera anställda en morgoncigarett, medan andra dyker upp för sina arbetspass.

Kommunals sektion Privat Vård och omsorg har ställt upp en vepa med Kommunals logga och gjort sig redo med papperspåsar med handsprit och frågor om skyddsutrustning. De vill nå medlemmar på mindre hemtjänstföretag för att få koll på hur deras arbetsgivare tar ansvar för att skydda dem mot smitta och berätta vilken hjälp Kommunal kan erbjuda. 

– Det enda vi saknar är munskydd, berättar vårdbiträdet Nurcan Asanova, som snart ska gå på sitt arbetspass.

Hon säger att hennes arbetsgivare har beställt men inte fått munskydd än. Hon har därför själv köpt ett munskydd som hon har med sig i väskan, men funderar på hur länge hon kan använda samma. Egentligen skulle hon vilja kunna byta mellan varje kund. 

De har en brukare som har haft covid-19 men är friskförklarad. Där använder de visir, men hos övriga brukare är det de vanliga arbetskläderna, handskar och skyddsförkläden som gäller – trots att brukarna ibland kan ha förkylningssymtom. 

– Om det är någon som har feber eller symtom som är lite mer starka ska vi kontakta sjukvården. Men det finns ju de som bara har lite ont i halsen. Det är väldigt svårt att veta när man ska ringa, säger Nurcan Asanova. 

Vi måste komma nära, det är personlig omvårdnad.

De har lagt om sina scheman så att så få som möjligt går hem till kunderna, för att minimera risken för smittspridning. Hon tycker att hennes chef gör sitt bästa och vill inte kritisera sin arbetsgivare, men säger att hon såklart är orolig.

– Man känner ju det så fort man öppnar deras ytterdörr. Om någon säger att jag har ont i halsen försöker vi följa upp hur länge de har haft det och dokumenterar. Men bara de säger det känner man att gud, jag har ju inte munskydd. Vi måste komma nära, det är personlig omvårdnad. Jag har förkläde och handskar men jag kan inte undvika det om någon hostar på ansiktet, säger hon.

En av Nurcans kolleger säger att vad ska de göra om det inte finns skyddsutrustning? De kan ju inte låta bli att hjälpa kunderna. Elisabeth Antfolk, ordförande i sektionen, påpekar att det inte är personalens ansvar.

– Jag jobbar också i hemtjänsten och jag känner inte som undersköterska att det är mitt ansvar. Det kan omöjligt vara vårt ansvar om grejerna inte kommer fram, säger Elisabeth Antfolk. 

Efteråt säger hon att det bekymrar henne att så många tar så mycket hänsyn till arbetsgivaren.

– Jag blir bekymrad och ledsen över att det är så lätt att ta hänsyn till arbetsgivaren och ha förståelse för att grejerna inte kommer fram. Jag har kommit så långt i mitt liv att jag skiter högaktningsfullt i hur de gör det, så länge de gör det. Jag tycker att man ska stanna upp vid den tanken som personal, att om arbetsgivaren säger att det inte finns någon skyddsutrustning så får de väl gå in först och visa hur man ska göra när man jobbar utan, säger Elisabeth Antfolk.  

Kommunal är positivt överraskade över läget på de två hemtjänstföretagen, men konstaterar att det inte är okej att det inte finns munskydd, och att de noterat två anställda som inte haft arbetsbyxor. Det är också en smittrisk. 

– Med tanke på att de säger att det stannar mellan 1-3 dagar på olika material också, så är det väldigt tråkigt. Nu ser vi svart på vitt att de faktiskt inte har arbetskläderna. Det får vi prata om sedan med verksamhetschefen, säger Asal Feridanian, regionalt fackligt ombud. 

Problemet med företag som inte tillhandhåller arbetskläder och/eller följer reglerna som säger att arbetsgivaren ska se till att kläderna tvättas på arbetsplatsen är välkänt för Kommunal. 

Det finns inte ett värre regelbrott att begå.

Nästa företag, som ligger i en byggnad som huserar många företag i ett industriområde i Spånga, är ett sådant. Här syns bara en ur personalen till, trots att klockan är strax före åtta och de borde vara på väg ut till kunderna. Hon som faktiskt dyker upp gör det för att hon tagit hjälp av Kommunal, som har krävt att hon ska få utgå från kontoret och att arbetspasset börjar redan där. 

– Det betyder att vi med ganska stor säkerhet har kunskapen om att på det här företaget förvarar personalen nycklarna hemma över natten. Det finns inte ett värre regelbrott att begå. Och spontant tänker jag – om all deras personal skulle bli coronasmittade, vem går hem till dem då och hämtar nycklarna? Hur löser man att kunderna har personal som kan komma in till dem, frågar sig Elisabeth Antfolk. 

Hon säger att det här företaget inte heller sköter sig när det gäller arbetskläder. I de fall det ens finns så innebär det faktum att personalen utgår från sina hem att arbetskläder tvättas och förvaras där – också ett tydligt regelbrott. Enligt Kommunal har företaget hävdat att den kommun som de har avtal med har godkänt allt detta, medan kommunen har sagt att det är emot deras avtal. 

Den enda ur personalen som har dykt upp har ett munskydd, som redan sitter på när hon går iväg mot sin första kund. Om hon har skaffat det själv eller fått det av arbetsgivaren är oklart.

På nästa företag, som ligger i botten av ett lägenhetshus i Hässelby gård, har personalen redan hunnit ge sig iväg. Samordnarna på plats bjuder in Kommunals representanter i lokalen, som tackar nej med hänvisning till risk för smittspridning. Också här råder brist på munskydd. De väntar på en leverans som har fastnat i tullen.

– Förhoppningsvis kommer det i dag, säger en av samordnarna.